Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sten hade frågat efter fortsättningen till den
mäktiga inledningssång, som en gång så lifligt
tilltalat honom, hade Karl-Olof svarat undvikande,
och äfven för Martha hade han hemlighållit den
nya bokens tillkomst — först fullfärdig ville han
lägga sitt hjärtas offergärd i den älskades
händer!
Hur många gånger hade han icke drömt sig
fram till den stunden, när han med det första,
ouppskuret fräscha exemplaret skulle få skynda
bort till »lilla blå kammarens» helgedom, fånga
glädjeblixten och skaldemödans öfverrika lön ur
Marthas vidgade blick — och när den kom, hur
annorlunda var icke allt än han hade tänkt sig!
Visserligen hade Agneta vid ett par tillfällen
på sista tiden ånyo uttalat sin oro för Marthas
bröst; den envisa hostan, som efter mjölk- och
skogsluftkuren på fäbodvallen nästan alldeles
upphört, hade åter tagit till; om kvällarna kändes
hennes händer brännande heta, och sömnen var
feberaktig och afbruten. De långa vandringarna
till alla hennes sjuka och gamla tröttade henne
också långt mer än förr; mer än en gång hade
Agneta efter en sådan expedition öfverraskat henne
ute i förstugan, där hon flämtande andfådd stod
tryckt upp i vrån bakom klädhängaren för att
hämta sig, innan hon trädde inför systerns ögon.
Men inga förmaningar eller böner att skona sig
själf hjälpte; hon hade aldrig kännt sig mera
lefnadslustig ’än nu, förklarade hon, och alla de där
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
