- Project Runeberg -  I sista stund. Dramatisk scen /
12

(1910) [MARC] [MARC] Author: Helena Nyblom
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

12

I SISTA STUND

stafva. Ja, jag vet nog af det! Hon reser sig
och går bort emot dörren i bakgrunden, där hon söker på
dörrposten. När pappa en gån g om året satte vårt
märke här på dörrposten, så var jag så afundsjuk,
att du alltid räckte så mycket högre än jag. En
gång i skymningen gick jag till och med och flyttade
mitt märke tätt upp under ditt. Här ska du få se!
De titta båda på dörrposten. Jag har aldrig velat tala
om det, men då jag nu ska bort, är det väl bäst,
att bekänna sina synder. Men då du var fjorton år,
tog du så långt försprång för mig, att jag bad pappa
sluta upp med att mäta oss.

Erik. Ja, vi ha haft en lycklig barndom!

stafva. Och nu skulle han — min man —
komma och förbjuda mig att vara lika god vän med
min bror som förut!

Erik. Ja, ser du, Stafva, han kunde måhända
säga: »Vet d u, hvad din Erik tänkte på under alla
de år, ni lekte samman ? Tror du inte, att en liten
gosse kan ha sina tankar och känslor, när han har
till kamrat en liten flicka, så söt, som du har varit?
Tror du inte, att han kan ha haft sina egna drömmar
om framtiden, däri du alltid var med?» — Ja, det
kunde han säga.

stafva. Men, ser du, då skulle jag svara honom,
att jag känner dig bättre. Jag vet, hur god du är,
och det var därför, du tyckte det var roligt att hjälpa
mig, som var mindre och klenare än du, i mina lekar
och med mitt arbete. Och jag vet, hur fin du är,
så du tyckte mera om mitt sällskap, än alla de vilda
gossarnas. Och så skulle han förstå, att så länge du

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 12:21:36 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/sistastund/0014.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free