Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- II. GEOTEKNISKA KOMMISSIONENS METODER OCH ARBETEN
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kommissionen utarbetade en särskild metod för sondborrning,
framför allt avsedd för lerterräng. Sonden utgöres av 1,0 m långa längder
av 19 mm rundstål, bild 305. Som ett led i sondborrningen införde
kommissionen förborrning, som medelst en grövre borr verkställes genom
det fastare markytelagret för att vid sondborrning undgå friktion i detta.
 |
305. Sondborrens sjunkningsdjup för 15 kg
belastning avläses. |
Men sondborrningar lämna ofta icke
tillräckligt underlag för grundens
bedömande. Till komplettering av
sondborrningarna verkställdes
därför i stor utsträckning också
provtagningsborrning. Därvid användes
borrar av ett par olika typer, allt
efter föreliggande förhållanden.
Genom laboratorieundersökning
av de upptagna jordproven
studerades de fysikaliska egenskaper hos
jordlagren, vilka ur byggnadsteknisk
synpunkt äro av större betydelse,
nämligen vattenhalt, konsistens,
finleksgrad och volymvikt m. fl.
För bedömning av jordlagrens
konsistens utarbetade
kommissionen en särskild laboratoriemetod.
Denna består däruti, att i de
upptagna jordproven — detta gäller
kohesionära jordarter, framför allt
lera — en koniskt formad vikt
genom fritt fall får åstadkomma ett intryck, vilket till sitt djup
uppmätes. Genom systematiska undersökningar medelst olika tunga vikter
kunde relationen mellan intrycksdjup och relativ fasthet
framkonstrueras, vilket alltså gav möjlighet att ur varje enskild provning bestämma
det ifrågavarande materialets relativa hållfasthet. Beroende på
provtagningsmetoden voro oftast de upptagna proven mer eller mindre
deformerade, varför i de flesta fall endast minimivärden på jordlagrens naturliga
konsistens erhöllos.
På grundval av nyssnämnda provningsförfarande utformades också
en metod för bestämning av den genomsnittliga finleksgraden hos
kornmaterialet i en lera. Metoden bygger på det i stort sett gällande
förhållandet, att ju finkornigare ett material är, ju mera fuktighet förmår
det binda vid viss konsistens.[1]
[1] De undersökningsmetoder, som geotekniska kommissionen utbildade och tillämpade,
hava även i utlandet tilldragit sig uppmärksamhet. Vid såväl de finska som de norska
statsjärnvägarna hava geotekniska institutioner efter svenskt mönster inrättats. Den
förstnämnda arbetar sedan 1919 och den sistnämnda sedan 1922, och i bägge fallen bedrivas
undersökningarna i huvudsak efter samma metoder som vid de svenska statsjärnvägarna.
På sista tiden hava även de danska statsbanorna börjat införa liknande metoder vid sina
grundundersökningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 19:47:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/sj1931/2/0376.html
