Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ÅNGLOKOMOTIV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ånglok, då man räknar efter dragkraften, som uppgår till 18,8 ton. För att
utnyttja denna väldiga kraft äro alla fem axlarna kopplade (hjulställning
0-E-0) med adhesionsvikten 84,8 ton.
Ångpannan är imponerande genom sin storlek och tyngd.
Rundpannans diameter 1 800 mm är större än hos någon annan lokpanna vid
statens järnvägar, längden överträffas dock av F-pannans, vilken även
har större eld- och rostyta. Plåttjockleken i rundpannan är 17,5 mm
och avståndet mellan tubplåtarna 4 800 mm. Då eldstaden ligger över
hjulen har den kunnat givas en bredd av 1 600 mm utvändigt.
Rundpannan är sammansatt av tre plåtsvep. På det mellersta av dessa befinner
sig ångdomen, vilken på grund av den stora panndiametern måst göras
ganska låg. Av samma skäl är skorstenen delvis neddragen i rökskåpet.
Gnistfångaren är trattformig och utförd av perforerad plåt.
Cylinderdiametern 700 mm är betydligt större än hos något annat
tvillinglok vid statens järnvägar och har dimensionerats med tanke på
att tillräcklig dragkraft skall kunna erhållas utan att använda för stor
ångfyllning, vilket vore oekonomiskt. Cylindrarna äro uppsatta med
lutning 1:20 för att icke skära ned i lastprofilen. För att minska
motståndet vid rullning med avstängd ånga äro de försedda med Flodins
kombinerade luftvägs- och säkerhetsventiler av samma slag som å lok litt. B.
I olikhet med förhållandet å flertalet nyare lok har tvärhuvudet
dubbelsidig gejdstyrning. Slidstyrningen av Heusinger modell drives av en
excentervev, fäst på vevtappen. Skruven för slidomkastningen är
placerad på fotplåten liksom vid loken litt. A, B och F.
Ramarna äro stavformade och kraftigt byggda av stålgjutgods.
Vardera ramen är i två delar med skarv mellan axlarna III och IV, där
verkan av cylinderkraften är mindre än längre framåt. Av tvärstagen
mellan ramarna stöda tre mot rundpannan. Mellan cylindrarna, där
ramarna övergå i plåtform, är inpassad en kraftig låda av gjutjärn, som
förbinder ramarna och cylindrarna, uppbär pannan samt även bildar
avloppsrör från cylindrarna jämte asktratt.
Fjäderupphängningen är uppdelad i två system på vardera sidan, ett
för axlarna I—III och ett för axlarna IV—V.
Förarhytten är helt sluten med gavlar av plåt samt tak och sidoväggar
av trä.
Med hänsyn till hjulbasens längd, 5 800 mm, måste ytteraxlarna vara
förskjutbara 20 mm åt vardera sidan, för att loket skall kunna
genomlöpa kurvor med ned till 140 m radie. Vid den första axeln åtfölja
lagerboxarna axelns förskjutning, och i boxarnas oljerum finnas klotsar med
kilytor under fjäderstöttan, vilka motverka axelns sidorörelse och sträva
att återföra den till mittläget. Härigenom stadgas lokets gång på rakspår.
På grund av de tunga massorna i maskineriet och den ringa
hjuldiametern måste drivhjulens motvikter vara fyllda med bly för att få den
erforderliga tyngden.
Ovanpå rundpannan finnas två sandlådor, en invid ångdomen under
samma beklädnad och en längre bakåt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
