Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Redovisning och bokföring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestyrkande erhållas över de mängder av viss effekt, som inkommit till och
utgått från förråden, och om behållningen är känd vid viss tidpunkt, är
det möjligt att utan anlitande av förrådets egna böcker fastställa, huru
stor lagerbehållningen bort vara vid varje månadsskifte. Denna kontroll
utövas av den sedan år 1918 å förrådsbyrån placerade förrådskontrollören.
För värdesättning vid debitering av från förråden utlämnade effekter
har alltid för varje effekt fastställts s. k. förbrukningspris. Före
världskriget togs det medelpris, som erhölls vid sammanslagning mellan, å ena
sidan, det inneliggande lagret av viss vara med bokfört värde och, å den
andra, inköpt mängd av samma vara med inköpsvärde, till
förbrukningspris för varan, eller ock fastslogs det à-pris, till vilket förrådets lager av
en vara var bokfört vid viss tidpunkt, till förbrukningspris. Då
förbrukningspriserna sålunda voro beroende av lagrets bokförda värde, var det
helt naturligt, att prissättningen gjordes å distriktens förrådskontor, där
bokföringen ägde rum. Järnvägsstyrelsen brukade dock bestämma
förbrukningspris för några effekter, för vilka enhetliga pris för samtliga
distrikt ansågos böra tillämpas, såsom kolbränsle, räler och skarvjärn
samt en del oljor.
Då prisfluktuationerna den tiden voro obetydliga, kunde det här
angivna tillvägagångssättet låta sig göra, och effekternas bokförda värde
kom att hålla sig ungefär lika med inköpspriserna. När varupriserna
däremot under kriget började stiga allt mer och mer, kunde prissättningen
dock icke längre få fortgå såsom förut, då i så fall lagrets värde med
åren kommit att bliva alltför högt. Kristidens förhöjda inköpspris borde
dessutom drabba driften under samma tid. Det föreskrevs därför till en
början, att vid bestämmande av förbrukningspris å förrådseffekter skulle
hänsyn tagas uteslutande till inköpspriset och senare, då priserna å en
del varor visade tendens att sjunka, att det bokförda à-priset skulle tagas
till förbrukningspris, om detta var högre än inköpspriset. Då det
emellertid snart visade sig, att de sålunda utfärdade föreskrifterna icke voro
tillfyllest för att få förrådslagrets värde tillräckligt minskat, och det
ansågs nödvändigt tillse, att de i förråd befintliga effekterna vid kristidens
slut åtminstone ej vore bokförda till högre pris än då gällande
inköpspris, övertog styrelsen prissättningen å ett större antal effekter och
fastställde därvid till en början jämförelsevis höga pris, vilka så småningom
reducerades i den mån, som det bokförda lagervärdet minskades.
Sedan förrådslagrets bokförda värde genom de i enlighet med här
lämnade redogörelse vidtagna åtgärderna nedbringats, så att effekternas
bokförda à-pris i stort sett icke överstego respektive effekters bokförda
à-pris 1914, bestämdes, att förbrukningspriset för varje vara skulle sättas
lika med det pris, som den betingat i inköp vid senaste leverans med en
mindre avrundning uppåt. Därvid skulle givetvis hänsyn även tagas till
möjligen uppkommande omkostnader för varan utöver inköpspriset.
Då prissättningen enligt den sistnämnda bestämmelsen icke längre var
beroende av det inneliggande lagrets bokförda värde, var det givetvis icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
