Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 §.
1. Kungl. Maj:ts befallningshafvande äger att för bestämdt tillfälle, då
oordningar skäligen kunna vara att befara, såsom vid marknad, allmän torgdag,
va-penöfningsmöte, inskrifningsförrättning eller mönstring med värnpliktiga, ting,
auktion eller annan till folksamling föranledande förrättning eller då eljes större
folksamling väntas äga rum, förbjuda bedrifvandet af eljes tillåten utskänkning
eller annan försäljning af vin eller öl eller att för sådant tillfälle föreskrifva de
inskränkningar i försäljningsrätten, som Ull ordningens upprätthållande kunna
finnas nödiga.
2. Därest vid marknad, allmän torgdag, vapcnöfningsmöte,
inskrifningsförrättning eller mönstring med värnpliktiga, ting, auktion eller annan till folksamling
föranledande förrättning eller då eljes större folksamling äger rum, utskänkning
eller annan försäljning af vin eller öl visar sig föranleda oordningar, må
polismyndighet i stad och kronobetjänt å landet omedelbarligen förbjuda och, om
förhållandet sådant påkallar, förhindra försäljningens fortsättande vid tillfället.
32 §.
Aterkallelse af meddeladt tillstånd samt förbud mot utskänkning eller annan
försäljning, hvarom ofvan sägs, skola delgifvas rörelsens innehafvare eller, i hans
frånvaro, den, som försäljningen besörjer.
Förestående ordningsregler, hvilka gälla från och med 1 januari 1906, skola
vara anslagna i samtliga restaurationslokaler.
Ofverträdelser mot ordningsföreskrifterna böra anmälas till
stationsförestån-daren eller allmänna åklagaren i orten.
Beträffande den i ordningsreglernas punkt l:o) restaurationsinnehafvarc
åliggande förpliktelse torde här slutligen böra erinras, att i de äldsta af
järnvägsstyrelsen uppgjorda kontrakt stadgades, att serveringen och sålunda
äfven utskänkningen endast finge ske till »resande», hvilket uttryck senare
ändrades till »resande af alla klasser». Det befanns emellertid
omöjligt att afgöra, hvilka personer vore att anse såsom resande. I anledning
häraf och sedan i en uppkommen rättegång rörande ansvar för olaga
ölut-skänkning, slutligen afgjord genom Kungl. Maj:ts utslag den 4 november
1887, olika meningar inom högsta domstolen gjort sig gällande, har nämnda
stadgande i de under senare tider uppgjorda kontrakt uteslutits och
rörelsens innehafvare berättigats att »till förtäring på stället tillhandahålla»
drycker. I denna fråga är att märka att ett stadgande om rätt att försälja
allenast åt resande skulle för att verka effektivt medföra en omorganisation af
biljettkontrollen och dennas förläggande till stationerna i stället för såsom,
nu till tågen. En sådan omorganisation skulle, förutom de svårigheter den
medförde i fråga om ordningen å tågen, kräfva betydliga kostnader, och
fullt effektivt skulle stadgandet ändå aldrig kunna blifva, då ju en person,
för att skaffa sig tillträde till restaurationslokalen, kunde inköpa en tredje
klass biljett till närmaste järnvägsstation och därmed bereda sig rätt att
under den tid denna biljett gällde uppehålla sig i lokalen. Härtill kommer
svårigheten att afgöra om en person, som t. ex. ett par dagar uppehåller sig
å en ort, under denna tid är att anse såsom resande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
