Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Redan under järnvägsbyggnadernas allra första år hade man en
förnimmelse af, att det låge i statens intresse, att de militära fordringarna
åtminstone i någon mån blefve tillgodosedda. Efter att hafva förklarat sig sakna
kännedom om planerna för landets försvar och icke äga de insikter och
den erfarenhet i militära ämnen, som erfordrades för bedömandet af
stambanornas inflytande på försvarsväsendet i rent militäriskt hänseende, yttrar
1858 års järnvägskommitté följande: »Om de militära fordringarna på
stambanorna icke alltför mycket skilja sig från anspråken på deras gagn
i ekonomiskt, merkantilt och industrielt hänseende, och äfven om en
stambana, för att i strategiskt hänseende vara fullt ändamålsenlig, måste hafva
en rigtning, hvilken icke öfverensstämmer med den, som är af större vigt
för industrien, så får den senare det oaktadt ej förbises, emedan
jern-vågame, anlaggda i för densamma förmånliga rigtningar, äro ett af
hufvud-vilkoren för landets utveckling och välstånd samt således äfven ett af de
kraftigaste medlen att öka dess förmåga af sjelfTörsvar.» Dessa synpunkter
hafva fått sin tillämpning vid bestämmandet af stambanornas sträckningar.
Man ägnade sålunda en viss uppmärksamhet åt de strategiska fordringarna,
ehuru dessa ofta nog stå i strid med de ekonomiska; men vid ur militär
synpunkt erforderlig trafikförmåga synes man till en böljan icke hafva fast
tillbörligt afseende och detta ehuru den militära fordran på stor
trafikförmåga dock ingalunda står i strid med de icke militära krafven —
åtminstone om man betraktar saken under framtidens synvinkel. Af de vid 1874
års slut byggda statsbanorna var det sålunda endast den lilla bandelen
Örebro—Hallsberg, som ägde så stor trafikförmåga, att å densamma kunde
framföras 15 tåg om dygnet i hvardera riktningen. Särskildt ofördelaktig
beträffande trafikförmåga var den ur militär synpunkt så viktiga linjen
Katrineholm—Stockholm, hvarest, på grund af för stora stationsafstånd å
vissa ställen, hela linjens trafikförmåga endast uppgick till 8 militärtåg om
dygnet i hvardera riktningen. Det fanns icke heller ännu någon särskild
målsman för de militära intressena vid afgörandet af järnvägarnas sträckning
och byggnadssätt.
Emellertid hade generalstaben den 5 december 1873 erhållit en
tidsenlig organisation. Enligt den för nämnda stab utfärdade instruktionen skulle
dess kommunikationsafdelning »med noggrannhet följa utvecklingen af
fäderneslandets kommunikationsväsende» samt »vara chefen för generalstaben
till biträde vid utredandet af alla med kommunikationsväsendet
sammanhängande frågor, som kunna blifva till hans pröfning och utlåtande
hän-skjutna». Det blef sålunda generalstabens uppgift bland annat att genom
kommunikationsafdelningen vaka öfver, att de militära intressena blefve
tillgodosedda beträffande det hastigt tillväxande svenska järnvägsnätet.
Den 22 april 1875 inlämnade dåvarande chefen för generalstaben
generalmajoren friherre H. Ra a b ett »underdånigst memorial» till Kungl. Maj:t
angående militära fordringar på de svenska järnvägarna. Han framställer
håri två hufvudfordringar, som en järnvägslinje ur militär synpunkt måste
uppfylla, nämligen ett riktigt strategiskt läge och stor trafikförmåga. Han
föreslår med anledning häraf i hufvudsak följande:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
