Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sammare och torde för framtiden kunna komma att ställa sig än
fördelaktigare.
Om inskränkning nu vidtoges i den förmån af inkvartering in natura, som,
allt sedan statsbaneförvaltningens uppkomst ställd i utsikt jämväl för
maskin-och stationsbetjäningen, under de senare åren kunnat i afsevärdare grad
beredas denna betjäning, skulle detta komma att stå i den bjärtaste motsats till den
sträfvan från stora arbetsgifvares sida att tillhandahålla sin arbetspersonal
bostadslägenheter, som allt mera gör sig gällande. En sådan åtgärd skulle enligt
styrelsens förmenande icke vara staten värdig och icke heller ur ekonomisk
synpunkt klok, ty den skulle säkerligen, såsom förut antydts, med tiden
resultera i en sämre personaluppsättning.
I fråga om indragningen af fri vedbrand samt nedsättningen af
tågpersonalens inkvarteringsprocent uttalade styrelsen sig på följande sätt:
Hvad angår förslaget att fri vedbrand icke vidare skulle åtfölja förmånen af
fri bostad, torde styrelsen kunna inskränka sig till att instämma i den reservation,
som afgifvits af fem utaf kommitténs elfva ledamöter, därvid gifvetvis med
särskild anslutning till den formulering af stadgandet om den fria vedbranden, som
af herrar Hahr och friherre Sparre påyrkats.
Förslaget om nedsättning i inkvarteringsprocenten för tågpersonal från 20 till
15 kan styrelsen så mycket mindre biträda, som någon anledning icke förefinnes
för styrelsen att frånträda sitt redan i underdånig skrifvelse den 28 november
1873 framställda, af Eders Kungl. Maj:t då godkända och för 1874 års riksdag
framlagda samt af styrelsen i dess underdåniga skrifvelse den 26 november 1892
sedermera förnyade förslag att all linjepersonal, som ej beredes förmånen af fri
bostad, må i inkvarteringsersättning erhålla 20 procent af arfvodet.
Vid föredragning hos Kungl. Maj:t af kommitténs löneregleringsförslag
gjorde föredragande departementschefen i fråga om den fria
bostadsförmånen följande beaktansvärda uttalande:
Vidkommande den viktiga frågan om inkvarteringsförmånens reglering
(§ 11) har, synes mig, styrelsen anfört omständigheter, som kunna väcka
tveksamhet, huruvida fullgiltig anledning verkligen förefinnes att gå så långt
i inskränkning af denna förmån, som kommittén föreslagit. Styrelsens
anmärkning att den linjepersonalen tillkommande förmånen af fri
inkvartering in natura alltifrån böljan ingått såsom en så viktig faktor vid
bestämmandet af denna personals — eller åtminstone stora gruppers däraf —
totalaflöning, att dess allmänna indragning och ersättande med allenast
hyresbidrag skulle, om ej afsevärda höjningar i de kontanta arfvodena samtidigt
vidtoges, medföra en opåkallad minskning i löneförmånerna, synes icke
kunna frånkännas en viss betydelse; och ännu mera vikt synes böra
tillmätas hvad styrelsen, under åberopande af erfarenheten just vid
järnvägs-staten, anfört om naturainkvarteringens lämplighet såsom aflöningsform för
lägre betjäning af det slag, hvarom här är fråga. Det är denna, så att säga,
sociala sida af frågan, som kommittén kanske icke nog uppmärksammat,
men hvilken obestridligen förtjänar beaktande. Den allmänna sträfvan hos
stora arbetsgifvare att tillhandahålla sin arbetspersonal bostadslägenheter,
hvarom styrelsen erinrar — denna sträfvan i riktning att åt arbetarna
bereda egna hem — torde hafva sin grund i den erfarenhet man gjort, att
vidtagandet af en dylik åtgärd ej endast innebär beredandet af en afsevärd
ekonomisk förmån åt arbetarna, utan äfven bidrager till att höja deras sed-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
