Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tionsföreståndaren; vid station, där kontorsbiträde finnes, endast 76 hc*a
beloppet tillfaller stationsföreståndaren eller stationskassören, där sådan
finnes, och de återstående 5/6 fördelas i förhållande till de debiterade eller
uppburna beloppen mellan de tjänstemän, som till stationsföreståndare eller
kassör redovisa uppbörd. Om flera tjänstemän, som handhafva uppbörd,
tjänstgöra å en expedition, beror på trafikdirektören att efter vederbörandes
hörande bestämma, om och på hvad sätt felräkningspenningarna skola
fördelas mellan dessa eller om de skola tillfalla kontorsföreståndaren ensam.
Om vid station, där kontorsbiträde finnes, stationsföreståndaren själf
sköter någon del af de med uppbörd förenade trafikgöromålen, äger han
äfven att därför uppbära så stor andel af de 9/6"ddarna af
felräkningspenningarna, som belöper sig på den af honom skötta trafik.
I 1874 års aflöningsreglemente bibehöllos de grundläggande
bestämmelserna angående provisioner och felräkningspenningar i det närmaste
oförändrade. Felräkningspenningarna till styrelsens hufvudkassör höjdes till
750 kronor och för distriktskassörerna bestämdes de till 40 öre för hvaije
fullt tusental kronor, som utgått till bestridande af kontanta likvider för
samtliga afdelningarnas vid distriktet räkning. I formuleringen angående
provisioner till tjänstemännen å styrelsens kontrollkontor angafs det
uttryckligen, att provision skulle få beräknas äfven på sådana belopp, hvilka
såsom för högt debiterade skulle till trafikant återgäldas.
Detaljbestämmelserna i styrelsens cirkulär den 18 januari 1870 undergingo emellertid ingen
formell förändring, ända till dess grunderna för felräkningspenningars
utgående ändrades i samband med 1897 års lönereglering.
I järnvägsstyrelsens öneregleringsskrifvelse den 26 november 1892
föreslogs nämligen ingen annan ändring än att felräkningspenningbeloppet för
styrelsens hufvud- och uppbördskassörer föreslogs fixeradt till 1,000 kronor
om året för enhvar af dem äfvensom att tjänstemännen å revisionskontoret
upptogos bland dem, som ägde åtnjuta anmärkningsprovision. I 1893 års
löneregleringskommittés betänkande vidtogos däremot åtskilliga ändringar i
grunderna för felräkningspenningarnas utgående.
Sålunda föreslog kommittén, att hufvudkassörens och
distriktskassörer-nas felräkningspenningar skulle bestämmas till ett visst belopp, nämligen
1,000 kronor om året för den förra och 500 kronor om året för enhvar af
de senare. Vidare föreslog kommittén, att felräkningspenningarna till
stationernas uppbördspersonal icke skulle för någon få öfverstiga 1,000 kronor
om året samt utgå efter i vissa afseenden andra grunder än förut, äfvensom
att anmärkningsprovision till vissa styrelsetjänstemän skulle i likhet med
hvad i statsförvaltningen i öfrigt vore brukligt utgå med högst 15 procent
af anmärkta belopp. Jämväl hemställde kommittén, att bland
bestämmelserna om felräkningspenningar skulle intagas föreskrift därom, att
underkassörer vid banafdelningen skulle bekomma felräkningspenningar med högst
300 kronor om året för hvarje bansektion, samt att bestämmelserna angående
felräkningspenningars och anmärkningsprovisions utbetalande skulle
meddelas af Kungl. Maj:t, icke såsom dittills af styrelsen.
I sitt utlåtande den 30 januari 1896 förklarade järnvägsstyrelsen sig icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
