Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ventyrs icke sker förrän vid kroppens förruttnelse
och upplösning, det kan omöjligen med visshet
afgöras; dock synes det mig högst troligt, att själen
lemnar kroppen, så snart alla animaliska rörelser
hafva upphört, då själen icke längre kan verka på
kroppen och kroppen ej längre kan verka på
själen. Till den ändan och i den afsigten har själen
blifvit insatt uti kroppen, att hon ej allenast
genom kroppens organer skulle emottaga
föreställningar om de ting, som äro utom henne, utan ock att
hon skulle verka på kroppen och medelst kroppen
på de yttre tingen. Så snart denna afsigt ej mera
kan vinnas, så snart det ändamål, hvartill hon var
i kroppen, är uppfyldt, hvarföre skulle hon då der
uppehålla sig längre, hvarföre skulle Skaparen då
låta henne dröja qvar i kroppen? Hon har nu en
annan, en högre bestämmelse. Af själens
medskapade förmåga och begär att stiga högre i
fullkomlighet har jag bevisat, att detta stigande eller
tillväxande är hennes ändamål; men om hon skall i
flera år eller århundraden ligga i en overksam dvala,
som du befarar, då lär du utan svårighet kunna
inse, att hon icke uppnår sin bestämmelse; hon
faller då i stället för att stiga, och Skaparen
vinner således icke den afsigt han med själen har
åsyftat. Ingen ändlig varelse kan blifva
qvarstående på en och samma punkt; antingen skall den
gå fram eller tillbaka, och i samma ögonblick då
den ej framskrider går den tillbaka. Föreställom
oss, att själen skulle för någon tid bortslumra utan
lif, utan verksamhet, utan känsla, utan tanke och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
