Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - VII. En minnesrik lördag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VII.
En minnesrik lördag.
En ödslig by. — Hunger, svartkoppor och tyfus. — Fruktan för trolleri.
— Grefve Tolstoy och barnköken. — Biskopen predikar mot antikrist. —
Bonden, som vill tillhöra antikrist. — Den stackars gendarmen! — Tolsto3rs
medarbetare. — ^Verkliga bjeltar.» — Svenskar och ryssar.
Det är tidigt en smällkall lördagsmorgon. Ej ett moln
synes på den gulgröna himlen, då jag och en af Tolstoys
med-hjelpare, en ung ädling, åka i sällskap till en aflägsen by,
hvars invånare sändt bnd till grefven med anhållan om hjelp.
Vår lilla raggiga häst blir snart hvit af rimfrost och omgifves
af en liten »molnstod», under det vi färdas i rask fart öfver
steppen.
Innan vi uppnå vår bestämmelseort, sprider solen sin glans
öfver den glittrande snön. Men den känsla af friskhet och
behag, som den vackra vintermorgonen ingifver, försvinner
vid framkomsten till byn, hvilken företer en obeskrifligt ödslig
anblick. Ingen rökpelare höjer sig mot skyn. Grästaken till
de flesta stugor, stundom äfven takstolarna, äro nedrifna och
använda till nödfoder eller bränsle. Intet lif synes utom ett
par eländiga hästar, som stå framför en stuga och äta af en
hög ruttnadt och urblekt gräs från ett nedrifvet grästak, samt
några lurfviga och utmärglade hundar, hvilka ligga på de
frusna smutshögarne framför stugorna. Många hus stå öde,
emedan, såsom det senare meddelades oss, deras invånare
antingen dött af hunger eller tvungits att gripa till tiggarestafven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
