Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXII. I Saratow
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kättarne både ute och i deras hem, misshandlande och
plundrande dem; visste, huru han genom sitt heliga nit lyckats
uppspåra och ölvorantvarda mer än en sekterist i polisens
händer till att kastas i fängelse och sedan sändas med
etape-transport till Trans-Kaukasien eller Sibirien, lemnande sin
olor-sörjda familj i armod och lortviilan; visste, huru den helige
mannen under alt detta kunde vara sjelfva ödmjukheten och
älskvärdheten, och att han t. o. m. kunde gå så långt i
nedlåtenhet, att han öfvade innerlig umgängelsc med de
ringa och oansenliga — af det täcka könet. Jag gaf derför
akt på honom med så mycket större uppmärksamhet. Med
gra vitetiska steg gick han ut på bron till »den heliga»
paviljongen, hvilken ingen gemen fick beträda. Här stälde
han sig och tittade omkring sig på folkmassan med en
öfver-lägsen min. Han mönstrade ångbåtsbryggorna och stranden,
vände sig, böjde hufvudet bakåt och betraktade fönstren och
hustaken, som voro fullsatta af folk. Högtidligt vred han sig,
vände sig åter mot floden och sänkte sin blick till roddbåtarne,
som lågo omkring paviljongen. Nu mulnade hans uppsyn vid
upptäckten af några ynglingar i en båt, hvilkas grimaeer ej
voro lämpliga att stärka andakten.
»Nu komma de!» — En skog af standar och kors synes
öfver folkträngseln röra sig sakta nedför gatan, under det
kyrkklockorna ringa i raskt tempo. Nu har processionen kommit
inom närmare synhåll. I spetsen tågar Saratows ärkebiskop
med en juvelprydd gyllene mitra på hufvudet, hvilkens
ädelstenar glittra i middagssolens ljus, en fotsid »felonj» (ett slags
kåpa) af »partscha» (väfnad af hvitt siden, guld och silfver)
hängande ned från skuldrorna och en staf i handen. Efter
honom följa munkar och prester och sedan en lång rad
nunnor, djeknar och sångare, bärande helgonbilder. Nu stannar
plötsligt processionen, ärkediakon uppstämmer en sång med
väldig bas, hvari öfriga sångare instämma, under det att tusentals
rättrogna göra korstecknet och buga sig för helgonbilderna,
hvarefter tåget ånyo sätter sig i rörelse.
Min blick faller åter på »missionären», hvilken med
blot-tadt hufvud står vid ingången till paviljongen och än ser på
processionen, än på folkmassan med en min såsom ville han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
