Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - XXVIII. Den ortodoxa kyrkan och den nyare sektrörelsen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade liela samlingen af sina afliandlingar: »Material för att
bevisa-Messias ankomst i vår tid, eller grunderna för alla kyrkors förening.»
Under mitt samtal med honom ar 187(.) i klostret utvecklade han
grundidéen för sin liira på följande sätt:
»Verlden iir ännu ieke frälst. Se, huru mycken synd, huru
många olyckor och lidanden finnas alt omkring ossl Ilvar är då
frälsningen? Messias har ännu icke kommit. Kristus var ieke
guda-människa, ty han liar ieke frälst verlden från synd, lögn och sorg.
Kristus har gjort mycket, men det återstår ännu mera att göra. Ja,
verldens och människornas frälsare måste komma, och vi måste bereda
oss för att möta honom. Och kunna vi veta, när frälsaren kommer
ibland oss? Huru skola vi känna igen honom, och hvem kan gå i
borgen för, att vi på ett värdigt sätt skola möta honom ? Hvem kan
svara för, att gudamänniskan icke blir kastad i fängelse, piskad med
spö? . . . Sorgen växer på jorden, och människornas lidanden blifva alt
svårare och svårare för hvarje dag. Folken slåss som vilda djur med
hvarandra, och människorna lefva som fiender. Snart, mycket snart
nalkas vi gränsen; tiden för domen och mänsklighetens pånyttfödelse
kommer. Då kommer en ny himmel och en ny jord; sanningens ande
skall taga sin boning på jorden; frid och sanning skola göra sitt intåg;
Guds rike skall upprättas på jorden, d. v. s. sanning, frid och fröjd
i den helige Ande. Människornas förstånd och hjerta skola finna ett
ankarfäste, en hvila; de skola blifva tillfredsstälda. Ty hvad är det
som vårt förstånd och vårt hjerta trängta efter? Att finna
sanningen . . . ! Och då skall sanningens ande förkroppligas i
människornas lif.»
Då jag lyssnade till denne man, som hade tillbragt långa år i
en svår fångenskap, och hvilken, oaktadt alla sina lidanden, likväl
behöll ungdomens eld och lif, tänkte jag ofrivilligt vid mig sjelf;
Hvad är detta för en människa? En fanatiker, en idealist med en
karakter af järn, en okuflig vilja, eller en sinnessjuk, hvilken
behöf-ver en klok läkarevård i stället för fångenskap i en ensam cell, som
ännu mera utvecklar hans sinnessjukdom?
Rörande de vilkor, under hvilka Puschkin lefde i klostret
Solo-vetskij, erinra vi följande. Puschkin hade tillbragt tio år i sin
klostercell utan att ens gå utom dörren — —. Först för någon tid
sedan fick han tillåtelse att på vissa tider gå ut och göra små
promenader på den trånga klostergården, på alla sidor omgifven af en
hög, massiv stenmur, och likväl måste han göra dessa promenader
under bevakning af soldater. Sålunda var Puschkin beröfvad all
möjlighet att utom sina fångvaktare se ett enda lefvande ansigte,
att höra ett enda ord.
Af ryska resande hade, såvidt jag vet, ingen, utom den som
skrifver dessa rader, någon möjlighet att träffa denne intressante »kät-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
