Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ville, att man skulle nöja sig med de enklare
skärgårdsbruken. Hon hade dock fått ge med
sig, ty Erik hade stält sig på svärmoderns sida:
”Dä skulle bli ett bröllop, som di skulle få å
språka om mer än en da’”, hade han skrifvit ute
ifrån sjön, och dervid blef det.
Det var lidet en stund på dagen. Hos mor
i Hamneskär gick det hett till, och rödmosiga och
uppskörtade pigor sprungo om hvarandra som
yra höns. Mor Elin, van att skjutsa endast med
Klara, så länge denna låtit sig skjutsas, hade
nu fått en alltför stor truppstyrka att röra sig
med, hvarför order och kontraorder oupphörligt
utdelades. ”Tapereraren” [1] gick omkring med
högtidlig min och såg till, att det fans
tillräckligt på ”tunnorna”, och att ”svickorna” voro
tjenstbara; de som skulle sköta saluten sysslade
bland nickorna”, [2] som man lånt tillsammans.
Blåsare-Nils och Fele-gutten sutto och stämde på
sina fioler och i köket stektes och brassades det.
Ännu voro dock inga gäster ankomna, men uppåt
Herrmanö-ström och bortåt orustlandet började
dock efterhand att synas några segel, som höllo
kurs mot Wallerö. Då dessa båtar kommo
närmare och förde vimpel på toppen och dagg i
gaffelstången, helsades de med skott från nickorna
och med en marsch från de båda fiolerna, under
det att folket steg i land. På det sättet
emottogt båtlast efter båtlast. En båt lät emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
