Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Storsjöfiskaren från Wallerö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gryta”, sade Gösta och uppstack, med ett bredt
flin, kassen.
”Du flinar du, men dä ä inte å flina åt! Hva ska
ja’ nu få mej nå’ra sanna till den skälle [1] fisken!”
”Du får väl låna utå di andre, vet ja’. Dä
ä väl inte å låta illa för en så’nn sak: dä kan
väl hända en.”
”Ja, dä ä lätt å säja för dej, som jemt står
bredvid gryta’... Be’ nu di andre, att di lägger
ihop, så att ja’ får hva ja’ ska ha.”
”Hjelp’en, ä I bra, så ja’ slipper hans elake
trut”, sade Gösta och dök ned under däcket.
”Få’ väl bli dervid då”, sade en af laget,
godmodigt, och framräckte en potatis; ”du får väl ge mej
en sup som ränta, när du betalar igen’et en gång.”
”En sup? ... Dä skulle bli den håle till dyra
potäter, om ja’ skulle ge en sup för hvar så’nn.
Nej tack, då får ja’ äta fisken utan.”
”Åhnej, du kan väl begripa, att ja’ bara
säjer så. Här har du två, om du vill... Men du
får ge igen dum. Hör du dä!”
De andre gjorde på samma sätt, så att
Håkan snart fann sig föranlåten att afböja vidare
hjelp. ”Stor tack”, hette det. ”Mi skull’ blir för
stor på så vis.”
Håkans sinne hade emellertid kommit ur
jemnvigt och nu måste som vanligt
bränvinsflaskan fram. Han hälde upp ett stort glas. [2]
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
