Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1871
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12
het road av memoarer. Saint-Simon tyckte hon om,
men markisinnan Crequy gillade hon inte alls.
Förklarligt nog, då gumman är särskilt elak mot det
protestantiska och föga franskvänliga huset Oranien. Dessa
kvällsstunder bevarades efter hennes bortgång i
saknadens kärleksfulla hågkomst.
I juni avled min moster, Caroline Lewenhaupt född
Gyldenstolpe, på Beckershof. Hon hade länge varit
klen och var på slutet nästan blind. Begravningsdagen
var déjeuner med mycket folk. Mamma åt med de
moderlösa i sängkammaren och hade den treåriga Marianne
i knät. Jag fick vara med de äldre i salen och tyckte
märkvärdigt att den lille fule och puckelryggige
informatorn Ivarsson fann tillfället lämpligt att grundligt
berusa sig. Den 3A mil långa vägen till östra Vingåkers
kyrka åktes i gående, och det var drygt i
sommarvärmen. Kyrkan var vackert klädd, och som det var den
första begravning jag bevistat gjorde den intryck.
Kistan insattes i det Stromberg-Lewenhauptska gravkoret
och kvarstod där, tills hennes make 37 år därefter avled,
då den nedsattes bredvid hans i den gemensamma
graven bakom koret. Föräldrarna höllo av henne och
saknade henne mycket. Som ogift hade hon flera år bott
hos dem vid Klara östra och även följt dem på en utrikes
resa.
Av mosters brev till min mor torde de allra flesta
vara bevarade. De sista åren, då de bodde i samma
socken och träffades så ofta som möjligt, blev det inga
skriftliga, blott muntliga meddelanden dem emellan.
Moster hade en ovanligt vacker stil, mycket lika min
mors och hennes öppenhjärtiga skrivelser i välformade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
