Tankar Om Skaldekonstens Nytta I et wäl inrättadt Land / 6 (1744) Author: Hedvig Charlotta Nordenflycht Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tankar Om Skaldekonstens Nytta I et wäl inrättadt Land

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Han bör den frihet ha, at högt få dygden prisa,         Och skildra laster af i deras wärsta färg; På det, han bägges art så lifligt må bewisa,         At lasten nödgas fly; men dygden bli som berg. Det witsord bör han sig bland sina Landsmän skaffa, At ingen honom kan för nedrigt smicker straffa.

Då tjenar han til gagns, och Skaldekonsten blifwer         Båd’ nyttig, angenäm och nödig för et Land: Ju mera Folket högt på Dygdens trappa klifwer,         Ju flera syslor får hans Sannings-wähnta hand, At prisa, muntra up, de wärdas låf utföra, Hwart enda dråpligt werk på jorden ewigt göra.

Hans sysla är då det, at ärans Folk afmåla;         Men det är klagan wärdt, han råkar stundom för Så fina Sinnen, som sit egit låf ej tola:         Til råga på all dygd, man stora hjertan hör Begära tystnad, när Poëten wil försöka, At fylla up sin plikt, och äre-offer röka.

Du Ljus, som så i Glans bland Swenska ljusen lyser,         At på en stråle kan du kännas grant igen! Förlåt, jag säger ut den wördnads elds, jag hyser:         Jag går ditt bud emot; men lyder dig dock än; Du kan befalla mig, at ej ditt låf förklara; Men aldrig hindra mig, at ewigt taksam wara.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>