Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och dåligt födda. Regeringen är skyldig Eder mycket,
men har ingenting, att gifva Eder. Eder ihärdighet och
det mod, I ådagaläggen midt ibland dessa klippor och
berg, äro beundransvärda. Men de förskaffa Eder ingen
ära; ingen glans återfaller på Eder ifrån dem. Jag åter
vill leda Eder till de fruktbaraste länder i verlden; rika
provjncer, stora städer skola lemnas i Edert våld. I
skolen der finna heder, ära och rikedom". — Dessa
ord äro sannolikt väsendtligen lika dem, hvilka Brennus
och Attila måste i samma ställning hafva yttrat till sina
vilda skaror. Den princip de innehålla, är den mägtiga
kraft, hvarigenam krigaren förvandlas ifrån civilisationens
försvarare och beskyddare till dess fiende och
förstörare: och den har således alltid blifvit förkunnad och
använd af dem, som varit det sednare; ifrån HögAsiens
väldige verldsstormare ända ned till de lägsta och
obetydligaste banditchefer. Den är äfven den egentliga
grundstenen för militärdespotismens samtliga förfärliga
byggnader; ty när eröfraren träder upp på höjden och
visar sina följeslagare civilisationens fredliga rike, med
dess skatter af rikedom, skönhet, ordning och förädling,
hvilka fliten, konsten och visheten förvärfvat, och säger
dem, att de äro föremål för deras sköfiing och rof,
tillägger han vanligen till löftet derom äfven frestarens
fordran: "allt detta skall jag gifva eder, om I viljen falla
ned och tillbedja mig och blifva min viljas fullkomligt
undergifne slafvar". Att krigarena i alla tider alltför
ofta dukat under for denna frestelse, och således den
ena gången efter den andra kastat folkens och
civilisationens öde i den af herrsklystnad förvildade despotens
hand, berätta verldshistoriens tideböcker nästan på hvarje
blad, och månge tro verkligen att detta är det
hufvudsakliga de hafva att förtälja. Men att sådant kunnat
ske i befrielsens namn och blifva beprisadt såsom
frihetens seger, är en lögn som vår tid synes hafva
förbehållit sig. När sedermera den 18 Brumaire genom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
