Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ehuru Hans mildhet sannolikt hindrade Honom att
någonsin yttra det, hafva funnit, att Nationens bildning
är alldeles för svag och inskränkt att kunna utrusta
tänkesättet med den insigt uti statsförfattningens verkliga
betydelse, utan hvilken det icke förmår genomtränga den
med lefvande kraft, utan känner den, den må vara huru
förträfflig som helst, blott såsom ett tryckande yttre tvång,
blir genomgripet af oro, och till ytterlighet bestämbart
af såväl inhemska hugskott som utifrån inhemtade
meningar.
Carl Johan måste således snart hafva förvärfvat en
öfvertygelse, som kraftigt understödde Hans, äfven utan
den, starka vilja, att vara trogen de förbindelser, Han
vid uppstigandet på sin höga fursteplats sig åtog och
då beseglade med högtidliga löften. — I en tid, då
trolöshet hör till dagens ordning; då de mägtige bryta
sina löften både till samhället och folken, och de
sednare, eller rättare de demagoger och pöbelmassor, som
missbruka deras namn, bryta sina emot både regenter och
lagar, och i följd deraf den ena dagen upproret beprisas
såsom befrielse och den andra den med våld och list
utförda usurpationen lofsjunges såsom räddning, gaf
Hjelten i Norden trohetens vördnadsbjudande föresyn; och
under det i de flesta delar af verlden hopar af män,
hvilka såväl i förstånd, kunskaper och talenter som i
vilja och mod, icke kunna anses för annat än dvergar,
sammanskocka sig omkring än den ena och än den
andra af samhällsbyggnades pelare, för att med Simsons hat
och blindhet, ehuru icke med hans styrka, rycka dem
omkull, stod Han, den af naturen, lyckan och
erfarenheten rikt begåfvade, med djup vördnad inför den
underbart rika och stora organism, hvilken menniskorna
vanligen i sin förmätna inskränkthet tro vara deras eget
verk, och den de således anse sig kunna handtera efter
sitt godtycke, mången gång efter sina infall eller blott
och bart efter ingifvelsen af sina passioner. Men ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
