Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af det stora skådespelet. De som åter icke se detta,
utan uteslutande fästa sina blickar blott på hufvudaktören
den terrorism, som utmärkte deras inre förvaltning, utvecklade sig
conspirationer, af hvilka åtminstone en förmådde, ehuru blott på några
timmar, träda fram i en verkligt hotande skepnad. Hela detta
angrepp på Europeiska samfundslifvet, så väl i sin sammanfattning
som i sin detalj, må i sin praktiskt djerfva våldsamhet förekomma
mängden stort — de oräkneliga lofsångerna förkunna detta —, men
den grundtanke eller, om innu så skulle kunna kalla den, den positiva
idé, ur hvilken det utgick, är så ytterligt liten, att man knappt kan
upptäcka den, eller måhända rättare, hela företaget ådagalägger till
ytterlighet både låga, inskränkta och ytliga begrepp om
menskligketen och dess förnämsta utvecklings-organ, samhället.
Annorlunda förhåller det sig om man antager, att det egentliga
och högsta ändamålet var att grundlägga ett verkligt verldsvälde.
Detta bubelstorn kan ieke uppföras på det Europeiska tänkesättets, af
inre krafter upprörda vaggande grund, ty der utbryter förbistringen
redan vid byggnadens början. Men Asien i dess nuvarande förödda
oeh förnedrade skick erbjöd dertill en passande plats. Denna
verldsdels äldre civilisationsformer och välden, som hade en religiös
verldsåsigt till princip, äro icke mera till; och de, som efterträdde dem,
såsom Tamerlans och Osmans riken, hafva äfven upphört, ty hvad som
af det sednare qvarstår, är blott en ruin. Men de sednares princip är qvar,
och denna består icke uti något slags religiös hyllning af det
ursprungligt bestämmande uti samhället, utan uti erkännandet af den
kraftfulle regentens rätt, att till gemensam och undergifvet lydande
verksamhet strängt sammanhålla folkmassornas krafter» Denna princip
hyllades obestridligt äfven af Napoleon och, ehuru deruti väsendtligen
innehades ett element, som öfverensstämmer med den Europeiska
opinionen, nämligen att folkmassornas kraft är den högsta och starkaste
i samhället, var dock ännu uti^ Europa så mycket qvar af den högre
civilisationens anda, att despotismens grundtanke icke der kunde
omedelbart realiseras. Att först förstöra Europas både civilisation och
eultur och föröka den Slaviska folkstammens kraft, sedan eröfra
denna och medelbart genom den inkräkta Asien och, sedan ett verkligt
verldsvälde der blifvit grundlagdt, derifrån fullkomligt underkufva
Europa, var således en i sin art stor plan, och det var sannolikt den
dunkla aningen derom, som förmådde och ännu i dag förmår så
många och stora skaror att knäböja inför dess organ, såsom för en högre
genius, för räddaren och återställaren af folkmassans öfvermagt öfver
eulturens och civilisationens andliga krafter. — Men detta är blott
gissningar och beskyllningar, sä-ger man. Må så vara. Men det
gifves knappt någon annan utväg, att förklara hemligheten af
Napoleonshyllningens inre grund. Den pluralitetsmening, hvilken under det
sednaste halfseklet gjort sig gällande, såsom tidsande, har haft till
lösen: "upplysning, frihet och menniskorätt", och om dessa ord vore
ärliga och motsvarade den herrskande meningen, blefve
Ronapartismen en olöslig gåta. Men oaktadt den klang, dessa ord och många
andra af samma beskaffenhet äga, uttrycka de dock ieke den
herrskande meningens väsendtliga innehåll. Denna mening är nämligen
genomträngd af hat till civilisationen och dess organer, Monarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
