Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gamla, hvars plats det intager, kallas det utveckling och
ungdom; när det åter är sämre, är det sjukdom eller
ålderdom. I afseende på uppfattningen af civilisationens
faktum hafva i vår tid tvenne partier uppträdt fiendtligt
emot hvarandra. Det ena hatar det gamla och vill
förstöra det, så att det må få fria händer att sjelf göra det
nya, hvartill det anser sig hafva en synnerlig förmåga.
Den åsigt, detta talrika parti hyllar, är ej allenast skef
och fräck, utan äfven till ytterlighet ytlig. Det som
inom samhället är föremål för både dess hat och dess
reformbegär, är det som är menniskoverk, inrättningar,
lagar, författningar m. m., och detta är åter ett blott yttre
och har till samhällets verkliga organism och lif,
ungefär samma förhållande, som kläder, boningsrum m. m.
hafva till den enskilda menniskan. Utom det att detta
begär att förstöra och omstöpa samhällets yttre skick,
vanligen på ett högst klandervärdt sätt förgäter det
beroende, hvari detta bör stå till lifvets fordran, och i
stället underordnar det under den abstracta meningen och
godtycket; har man skäl att ännu ytterligare erinra
derom, att, ehuru oförnuftiga och förderfliga lagar både
funnits och ännu finnas, hvilka ju förr dess heldre böra
upphäfvas, det dock icke följer deraf att lagar böra
upphäfvas blott derföre att de äro gamla. En gammal lag
har framför en ny af samma väsentliga innehåll, det
företräde, att den är mindre tung och tryckande för de
lydande. Det är ett heligt ord, som säger, att »bokstafven
dödar och anden gör lefvande«, och det bör väl vara
tydligt att genom lagstiftningens oupphörliga förnyelse
bokstafvens magt blir alltmer ökad och förstärkt.
Anhängarena af det andra partiet åter vända sin
betraktelse emot samfundslifvet sjelft och de vörda det vardande
nya, emedan de tro att det omedelbart utgår ur lifvets eviga
källa, och anse det för sin högsta pligt att kärleksfullt
vårda dess framträdande i verkligheten, i full förtröstan,
att det gamla då förfaller af sig sjelf. Denna åsigt måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
