Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
art har blott ett ytligt rotfäste, är förgänglig och
vexlande, icke blott med lifvets, utan med årets, ja! med
dagens skiften. Men Lagergren var tillika redlig, trofast och
hjelpsam, och de vänner han derigenom förvärfvade voro
väl onekligt af ett högre värde, än de förra, men äfven
denna art af vänskap har icke någon djupare rot. Men
han älskade det goda och det rätta med stark värma
och aldrig vacklande trohet, och den själsfrändskap, som
förenade honom med män af samma tänkesätt, var
oberoende af tidens vexlande skiften, och kunde icke
upphöra förr än hjertat kallnade under dödens hand.
Personligen räknade jag mig till dessa hans närmare vänner,
och hans bortgång förorsakade mig således ej allenast
en bitter sorg, utan äfven en fortfarande saknad, ty den
plats han lemnat tom i mina närmaste vänners krets,
kominer aldrig numera att åter fyllas. Denna bekännelse
är derföre en blyg och anspråkslös minnesblomma,
hvilken jag nu med djup rörelse lägger på hans graf.
Men vi återvände blicken på alla de bortgångne, och
hvad voro de? De voro aktade män ifrån flera olika
samhällsclasser, och deras egentligen gemensamma character
berodde på en verklig och stark kärlek till Carl Johan.
Denna kärlek afkyldes icke, hvarken af ålderdom,
hvilken några af dem uppnådde i en högre grad eller af det
13åriga tidskifte, som förflutit sedan den Store
Konungens död. Detta är ett faktum, som förtjenar åminnelse
hos efterverlden, och vi önska äfven att kunna framlägga
det inför dess dom, det må der gälla hvad det kan.
Men denna vår önskan torde knappt gå i fullbordan, ty
det är sannolikt, att innan kort glömskans mörker skall
svepa sig såväl omkring våra egna som deras namn.
Men vi vilje dock sjelfva med allvarligt sinne minnas dem.
Det är sagdt, att minnet lefver upp starkare då
hoppet genomgripes af dvala, sluter sina ögonlock, och fäller
sina förlamade vingar emot jorden. Vi kunde väl nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
