Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos folket gällde särdeles mycket och ansågs till och
med för furstarnes personliga förtjenst, en god årsväxt
i Norrige, under nästan hela hans regeringstid. Men
hans utsväfvande och lättsinniga kärleksförbindelser
planterade tvedrägtens träd inom hans familj, och detta träd
började redan under hans lifstid att bära sina
olycksbringande frukter. Hans ålderdomskärlek synes dock
hafva varit ädlare och renare än i hans mannaålder, och
den son, som var dess frukt, växte sedermera upp till
räddare af hans ätts ära och magt. Harald var den siste
hedningen på Norriges thron och sagorna hafva bevarat
minnet af honom fullständigare än af någon före honom,
och den oveldige betraktaren måste medgifva, att han
träder fram ur det mörker, som rufvar öfver Nordens forntid,
en hög och ljus gestalt, hvilken såväl i personliga
egenskaper, som i herrskarekraft och herrskareklokhet, har
företrädet framför alla andra personliga minnen, hvilka
den verkliga historien kunnat uppfatta och bevara ifrån
hedendomsskiftet af nordens häfder.
Den character, som våra förfäders andliga lif hade
under hedendomens tidskifte, var icke blott afgudadyrkan
utan verklig och djup hedendom. Den förra, så
förvriden af vidskepliga föreställningar den i allmänhet varit
och är, kan dock vara i sitt innersta bestämd af
åtminstone någon aning om det heliga, dess bud och dess
fordringar. Den sednare åter är i grunden en verklig
hyllning af passionernas magt, som tillika innebär ett
verkligt och fanatiskt hat till det heliga och det goda,
och drifver menniskan fram till föröfvande af oerhörda
och afskyvärda brott, hvilka hon anser för sin egentliga
och högsta bestämmelse. Sådan var i sjelfva verket våra
förfäders hedendom, och det är vämjeligt att höra den
så ofta af råhetens vänner beprisas. Det är sannt, att
den nordiska characterens ädlare anlag icke kunde af
denna förfärliga hedendom alldeles förqväfvas, utan
uppenbarelser af verkligt god och ren mensklighet genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
