Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de och nyskapande, kraft; hvaremot apotheosen var ett
förherrligande af menniskan, som fördunklade
föreställningen om Gud och nästan qväfde till och med aningen
om det heliga. Helgonens dyrkan har dock, såsom
trekant, inom de kyrkor, der den ännu fortfar urartat till
något, som åtminstone liknar den hedniska apotheosen,
och derigenom hafva många hedniska traditioner kommit
i åtnjutande af hierarchiens beskydd. Men sådan var
icke dess ursprungliga betydelse.
Erkännandet af Olof såsom helgon är ett rikt
historiskt faktum och af alldeles egen art. Det är nämligen
uttryck af ett helt folks hastigt och djupt förvandlade
tänkesätt. Det var icke Påfven, som förklarade Olof för
helgon, utan tvertom det Norrska folket och denna deras
förklaring blef väl af Biskopen Grimkell d. 3 Augusti
1031 eller tvenne dagar mer än ett år efter det han blef
af de hedniskt sinnade Norrmännen bekrigad och slagen,
högtidligt erkänd och på kyrkans vägnar bekräftad, men
Påfven stadfästade icke denna förklaring och verklig
canonisation ägde aldrig rum. Det andra utmärkande
draget uti detta faktum var omvändelsens hastighet och
allmännelighet. Den sednare var så stor, att den
genom-grep både bönder och höfdingar, och tvingade till och
med den fremmande konungen sjelf och hans moder, att
erkänna den nyssuppkomna helgontrons sanning, ehuru
stridande emot deras genom utgången af slaget vid
Stiklestad inkräktade välde detta erkännande var. Det är
äfven märkvärdigt att ibland de första, som bekände sin
tro på Olofs helighet, var hans baneman Thorer Hund,
hvilken derefter blef christen *) och af samvetsqval
företog en pilgrimsresa till Jerusalem, på hvilken han dog.
Det är väl sagd t, att de mägtige i Norrige insågo, att
*) Att han förut var döpt, har jag ingenstädes sett uppgifvet,
men om äfven så skulle hafva varit fallet, var han dock ända till den
sista framgångsrika striden mot Olof, i tänkesätt och lefverne en
verklig hedning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
