Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 FÖRTROLLAD.
ren stående hade observerat dem och sneglade nu
som bäst på de kommande.
»Hvad står du där och gapar efter, Anders?
Ser du inte, att det bara är Ingrid och Sven.»
»Å’ de’ ingen ann’ än de båda? Och jag,
som tänkte vi skulle få bröllop på bruket.»
»Det lär du nog få vänta på. »
Det var verkligen bara Ingrid och Sven, och
det var ingenting nytt att se dem tillsammans. Så
hade man alltid sett dem, först hand i hand och
sedan sida vid sida.
Ingrid var ett bygdens barn ; så som de unga
sett henne uppväxa och utveckla sig, så hade de
gamla fordom sett hennes far och mor i deras
barndom och ungdom.
Sven däremot var en »utböling»; ingen visste
något om honom, ej ens från hvilken trakt han
egentligen härstammade eller hvad hans föräldrar
voro för folk.
Hvad man däremot väl kände till var, att
Ingrids föräldrar gift sig tidigt och att de under
de första två åren blott haft mannens arbete att
Iefva af, men så hade Ingrid kommit till världen,
och hon måste fört välsignelse med sig, ty det
var från denna tid, som ett visst välstånd började
råda i det förut så fattiga hemmet. Kort efter
Ingrids födelse gjorde fader Bengt en lustresa till
själfva hufvudstaden, hvarifrån han medförde en
liten sjuårig gosse. Det var ett fosterbarn, som
Bengt antagit, och det kunde då ingen undra på,
ty nog behöfde hans hustru någon, som kunde
hjälpa henne att se efter den lilla, eljes skulle hon
ju hafva blifvit allt för strängt bunden. Men nog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
