Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRTROLLAD. 73
sig med, ty den gamla hushållerskan var ännu
kvar i huset, och dessutom hade Ingrids man gifvit
henne en riktigt fin husjungfru från staden. Ingrid
satt med en virkning i handen, men snart ledsnade
hon vid arbetet och lade det ifrån sig. Hennes
man hade gifvit henne böcker att läsa; hon öpp-
nade dem, läste några rader, men det roade henne
ej, och läsa för att lära behöfde hon ju ej, hon
var nu fru och ingen skolflicka längre, och därför
lade hon bort böckerna. Piano hade hon äfven
och hade börjat taga spellektioner, och så slog
Ingrid sig ned vid pianot och spelade, men icke
heller det ville gå, det lät alldeles icke som när
Sven spelade på sin fiol.
Stackars Sven, ljöd åter en röst inom henne,
men den tystnade snart. Hur kunde man också
begära, att hon i sin nuvarande ställning skulle
tänka på en så obetydlig varelse, en stackars »ut-
böling», om hvilken ingen visste, hvarifrån han
kom eller hvem han var.
Orn hon skulle gå ut på visiter?
Men hon hade redan med sin man varit både
hos doktorns och kronofogdens.
Om hon skulle gå och hälsa på föräldrarna?
Hon klädde sig och kunde själf ej underlåta
att anmärka, att hatten med den långa, hvita
plymen klädde henne förträffligt.
Hon visste, att allas ögon voro riktade på
henne, då hon gick öfver bruksgården, och hon
försökte föra sig så som hennes man lärt henne.
Det föreföll henne eget att hon varit så simpel,
att hon hvarken kunnat gå eller stå som fint folk.
Inez Wigert. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
