Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
8o FÖRTROLLAD.
Ingrid upprepade ordet mekaniskt och satt
liksom förstelnad och utan att därefter uppfatta
ett enda ord af hvad hennes man sedan yttrade,
innan han slutligen i vredesmod lämnade rummet.
Skiljas! Ja, han hade rätt, efter en dylik skymf
kunde hon ej längre kvarstanna i detta hem.
Hon reste sig och gick att hämta det enda
ytterplagg, som det nu föll henne in att begagna,
en enkel, hemväfd ylleschal, som hon haft med
sig från hemmet och som låg inne i sängkam-
maren.
I korgvagnen sof den lilla flickan. Hennes
läppar drogo sig till ett leende; kanske förenade
hon nu som bäst i drömmen de båda, mellan
hvilkas hjärtan hon bort vara den förenande
länken.
Ingrid såg ej vaggan, såg ej barnet; hastigt
svepte hon schalen omkring sig och skyndade ut,
bort öfver bruksgården, bort mot vägen, som leder
till Sjövik. Hon såg ingenting, hörde ingenting,
men ett visste hon, att hon aldrig, aldrig ville
återvända till det granna hemmet där borta vid
bruket.
Hon följde landsvägen, men plötsligen, liksom
hade hon fått en hemlig ingifvelse, vek hon af
in på en liten gångstig, som ledde åt skogen.
Spejande såg hon sig omkring med feberaktigt
glänsande ögon. Längs där borta in i skogen
upptäckte hon en liten halft förfallen koja; ännu
några minuters väg och hon var framme, framme
vid Svens hem.
Sakta knackade hon på dörren. Ett kraftigt:
»Stig in!» besvarade hennes bultning, men hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
