Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrike under revolutionen och 1800-talet - Honoré Daumier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1’RANKRIKE UNDER iSoo-TALETS FÖRRA HÄI.FT.
gubbe, tecknad med en konstnärlig kraft, som man aldrig glömmer.
Gripande liar Daumier i sin berömda »Rue Transnonain den 15
april 1834» visat ett rum, dar fyra lik sofva i hemsk tystnad bland
blodpölar och kullstötta möbler (bild 139). Gatustriden, massakern
har trängt in i husen. Det är en grotesk hemskhet öfver denna
scen, som gör den enastående i hatbildens historia. I maj samma
år dog Lafayette, kungamakaren, som på sista tiden kommit i
opposition med Ludvig Filip. På en sällsynt fulländad litografi
ritar Daumier kungen som likbärare stående i ett dystert
landskap, genom hvilket Lafayettes likprocession tågar fram (bild 140).
Kungen döljer sitt ansikte till hälften, men han snyftar ej; förnöjdt
mumlar han för sig själf: »Kuggad, Lafayette! Väl bekomme, min
gubbe lille!» Han är nu fri frän Lafayettes revolutionära traditioner
och kan lita på den kammare, som Daumier på sitt kända blad
Le ventre législatif, den lagstiftande magen, med burlesk elakhet
har förhånat (bild 146).
Daumiers produktion är kolossal; mellan fyra och fem tusen
litografier bära hans namn, och han har på dem behandlat de
mest olika ämnen. Det är det borgerliga i samhället han helst
och bäst skildrar: borgaren under borgarkonungadömet,
beskedlig, viktig, småsnål men flitig och förnöjsam, i allt en
motsats till romantikens ideal men sättande sin prägel på
tidehvarfvet. Daumier bodde på L’ile Saint Louis i hjärtat af Paris,
tätt vid La Cité. I skuggan af Notre Dame, midt i Seinen, ligger
den med gamla höga hus trångt bebyggda ön, där Daumier
och hans vän den store djurskulptören Barye lefde. Daumier
älskar Seinekajerna med deras idiotiska mätare, med deras små
tarfliga badinrättningar, där han tecknade de nakna fulingarna
på litografier, som väckte hans vän och beundrare Delacroix’
förtjusning. Lik de flesta karikatyrtecknare led han af att
behöfva producera så mycket. Man skrattade åt hans litografier,
men man begrep ej att det var konst. Hans verk återkalla i
minnet de tider, då man njöt af Monniers M. Prudhomme, äfven
tecknad af Daumier, och då svindlartypen och storskojaren hette
Robert Macaire och spelades af den omtyckte aktören Frédéric
Lemaitre (bild 141). En oändlighet af variationer öfver denne
finansielle skälm har ritats af Daumier, hvilken ibland skämtade
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
