Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland: Simplicissimus - Rudolf Wilke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SIM PLICISSIMUS.
Förträffligt skildra både bild och text på Wilkes
»Skuggsidan» ett par högfina herrar diskuterande äktenskapsfrägan.
»Vet ni, kära Schnuttwitz, att ha en vacker och treflig fru och
kunna lefva om med pengar hur som helst kan vara trefligt nog,
men att kalla en tjock fabriksskorsten, en andra klassens
människa, för pappa dag ut och dag in kan man i längden inte stå
ut med» (bild 389). Man vet ej hvad man mest skall beundra
— dumheten hos den länge eller elakheten hos den kortare. Bägge
äro genomtyska och höra till den feodala sort, som har
betydligt större aktning för den ryktbara taxen Schluckopp Botropp
von Jägershaus och denne vovovs ärorika förfäder än för den
borgerliga familj, där den förmögna pappan varit så fåfäng, att
han ansett sig kunna kosta på sig en adlig och ruinerad måg.
Wilke är, som bild 387 visar, också en god färgkonstnär,
och dessutom hur vackert insatt är ej den långbente aristokrat,
hvars funderingar öfver farfaderns egenskap af förbannad
fähund lösas i den optimistiska synpunkten, att som förfader duger
han. Det hade, menar han, ändå varit skada att ha honom
utbytt mot en fullt hederlig men oadlig. »Als Ahne zählt er doch!»
Det ligger naturligtvis i den lyckade bilden med titeln
Konsthistoria (bild 388) intet underskattande af de torra, mödosamma
och nyttiga forskningarna i detaljer, hvilka äro lika nödvändiga
i denna vetenskap som i hvarje annan. Det är blodigt skämt
med den ej sällan förekommande typ, som förbiser, att den
personliga skönhetsuppfattningen, den vördnad för det sköna, som
visar sig i dess främjande i det oss omgifvande lifvet, är det
väsentliga. Han har något af »dummer Gelehrter», denne vise
man, som ej förstår, att hur bra det än må vara att ha reda
på den härliga spiralen rg, sä har han med den kunskapen
ingalunda nått fram till det, som en stor svensk konstnär kallat
»summan af kardemumman». Men om detta torde just Rudolf
Wilke ha något mer än en aning. Det är mot den sorts
tyskhet, som betecknas af konsthistorieprofessorn,
Simplicissimus-andan vänder sig, och Wilke själf har på en annan bild visat
en professor, som formulerar sin juridiska visdom pa ett särskildt
teutoniskt vis: »Anfangs- und Endtermin können bestimmt werden
durch Bezugnahme auf ein Ereignis, von dem entweder feststeht.
501
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
