Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Glyskoljan är en rätt vacker fisk, då man
betraktar den lefvande, ehuru färgen är mera
enformig än på de öfriga Torskarterna. 1
lik-ket meil hvad vanligtvis äger rum hos
fiskar-lie, almatlas färgen snart efter döden,
glansen förloras och utseendet blir helt förändradt.
Vår figur återgifver ganska noga Glyskoljans
rälla lefvande färg med sina skiftningar och vi
kunna således, med hänvisning lill denna, vara
helt korta vid beskrifningen. Hela öfre
kroppen öfver sidolinien bar en egen gulbrun färg,
som på sidorna småningom ljusnar med stark
skiftning i kopparglans; buken mörkt silfvergrå,
samt får en stark dragning i messingsgult upp
åt sidorna. Fenorna temnieligen mörka af
kroppens allmänna färg, tält öfversållade med fina
svarta punkter, och hafva cn ljusare rand.
Inre byggnaden öfverensstämmer i det
hufvudsakligaste med 11 vitlingens, bukhinnan
är blott mera svartsprängd och blindsäckarne
kring nedre magmunncn något färre till antal.
Glyskoljan, eller som den äfven kallas
Glysan, förekommer vid Skandinavien blott i de
vestra skärgårdarne, längs efter hela Norska
och Bohuslänska kusten; den går troligtvis
ned i Kattegatt ända till Kullen, men
huruvida den ingår i Öresund, är oss ännu obekant.
På alla dessa ställen förekommer den sparsamt,
ehuru ej sällsynt. Som den har vissa inskränk-
tare lokaler, der den församlad i sällskap
egentligen uppehåller sig, beror det på huruvida man
förut känner dem eller händelsevis kan råka på
dem, om denna fisk skall erhållas. Dessa
Glyskoljans stationer äro på djupt vatten och sandig
bollen, tält utmed branta berggrund. Enligt
fiskares uppgifter vistas den på dessa ställen hela
året och företager inga vidlyftiga ulflygter.
Lektiden lärer inträffa vid första vårdagarne, efter
man i Februari och Mars månader finner
rom-säckarne fyllda; men säkra observationer
saknas ännu öfver sättet huru leken tillgår. Vid
stränderna ser man aldrig denna fisk, ej heller
dess yngel, och atl den ej lieller vistas i deras
grannskap, bevises deraf, att den aldrig crhålles
i Vadar. Den lefver af smärre rof,
hufvud-sakligen af Krustaceer och blötdjur; har ett
fint smakligt kött, som användes på sannna
sätt som Hvitliugens. Del enda fiskesätt, som
användes för Glyskoljan, är mete med
Inval-snöre eller Dörj (38). Då man begagnar helt
små krokar, och vanligt skal-agn, är denna fisk
lätt upphämtad; ty den både nappar begärligt
och fastnar lätt på krok. Skall likväl delta
fiske lyckas, är angeläget alt noga känna fiskens
slalioner, och sänka kroken nära intill bottnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
