Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.teckning, som D:r Schac,erström lemnal, skiljer
sig visserligen något från vår; ilock torde dels
åldern, dels det tillstånd, hvaruti exemplaret
kom författaren i handen, förklara de flesta om
ej alla olikheterna.
Af egen erfarenhet känna vi ännu icke
honan lill denna art, och våga ej all afgöra
huruvida det exemplar, som tjenat såsom
original lill den figur D:r Sciiagerström lem na t
på cit. ställe öfver honan lill sin Dracunculus,
är densamma. Alt dömma af heskrifniugen
måste del hafva varit den vanliga honan till
C. Lyra.
Att lilla Sjökocken till sitt lefnadssätt
nära, om icke fullkomligt, öfverensstämmer med
den vanliga, kan man gerna antaga; ännu
sakna vi likväl deroni någon kännedom. Vårt
exemplar blef fångadi uti en stor sill-vad,
jem-tc flera af den vanliga arten och en stor
myckenhet små sill. Sedermera har det ej lyckals
anträffa något exemplar, oaktadt samma vad
fliligt besöktes under hela hösten det
följande året.
Slägtena Centronotus oeli Clinus Cuv.
De lill dessa båda hörande arter
innefattas under Linnés stora slägte Biennius, från
hvilkel först Schneidek alskilde dem uuder en
gemensam generisk benämning, Centronotus.
Cuvier har sedermera med mycket skäl vidare
delat Schnlidf.rs Centronotus uti de 2:ne släg-
ten, som vi öfverskrifvil och med honom an-*
taga. 1 likhet med hvad förut blifvit iakttagel,
lem na vi här en synoptisk öfversigt af de smärre
slägten, uti hvilka Biennius Linn. enligt nyare
åsigler blifvit upplöst; NB. blott sådane, som
räkna Skandinaviska arter.
BLENNIUS Lins.
* liyggfcnans strålar enkla, ej ledade, med antingen stickande eller böjliga spetsar; stjertfenan
af skild.
>}. Bukfenornas strålar i spetsen åtskilda; cn enda rcgulicr tandrad i hvardera käken.
I. Slägtet BLENJN1TJS Cuv. (i egentlig mening).
Bukfenornas strålar förenade ända till spetsen; flera tandrader i käkarne, den yttre
störst och regulicr.
II. Slägtet CLINUS Cuv. Bukfenoroa lunga, smala, jeinbreda, af underkäkens längd.
III. Slägtet CENTRONOTUS Scuif. Bnkfenorna mycket sina, rudimentära, betydligt kol tare än under-
käken.
** llyggfcnans strålar mjuka och ledade; Stjcrt-, Rygg- och Anal-fena fullkomligt
sammanlöpande.
IV. Slägtet ZOARCtEUS Cuv. (se förut sid. 36).
Med öfriga B/ennier äga slägtena Cent ro- små fjäll; bukfenorna , sammansatta af ett
notus och Clinus de llesla karakterer gemen- färre antal strålar, som uro nära förenade,
samma: en sammantryckt, långdragen kropps- sitta framföre bröstfenorna; en enda längs ej
-form; mycket slemafsöndrande hud, betäckt af ter ryggen löpande ryggfena; ingen simblåsa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
