Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppvikcs yttersta spetsen af rödhållet, då agnet
sättes på kroken, hvarefter densamma
lill-tryckes och derigenom faslhåller agnet. I
öfre ändan af kroken är gjutet en hake eller klack,
med ett längsgående hål, livarigenom än-
dan af refven inslickes uppifrån, och fästes med
en under haken eller klacken slagen knut. Huru
detta redskap begagnas, är redan beskrifvet i
l:a Häft. sid. 7.
12. Stimspö.
Begagnas att meta abborrar, då de under
stimtiden på sommaren stimma på grund och
sluka de mindre fiskar, som finnas uppe vid
vattenytan. Häraf har detta metspö ock fått
sitt namn. Del utgöres utom spöet endast af
ref och krok, emedan hvarken sänke eller (löte
här kan komma i fråga, åtminstone icke det
sistnämdc. Spöet är alldeles likt ett flötspö,
som nyttjas vid strandmete, men bör vara
längre; vanligen hopskarfvas tvenne spön, för att
få det till sin vederbörliga längd, 8 å 10
alnar. Refven får här äfven vara längre, än på
flötspöet, och öfverstiger spöets längd, ofta med
1 ä li aln. Kroken är en vanlig abborrkrok.
Några nyttja väl sänke på refven, men detta
bör då icke vara tungt och sättas omkring i
aln från kroken. Agnet till denna sorts mete
kallas stimlapp. Till denna utsökes en liten
abborre, som alskäres tvärt under buken, litet
ofvan nafveln (analöppningen), och klyfves så,
att något af stjertfenan finnes vid) lappens
ända qvarsittande. Kroken trädes genom den i
lappens bredare ända varande nafveln. Huru,
när och hvarest detta fiske nyttjas, är redan
beskrifvet i l:a Iläft. sid. 7.
18. H u g g -k r o k {Pl. B. fig. 9).
Har, likasom vinter-metkroken,
utseende af en mindre fisk. Meningen med denna är
cj, att roflisken skall svälja den, utan att lian
skall huggas, då han närmar sig det förmenta
rofvet, tor att gripa det. Häraf härleder sig
äfven dess namn. Denna krok gjutcs af tenn,
nästan i lika form, som vinter-metkroken, utom
det, att lian är mycket större, så att längden
uppgår lill fulla 3 tum, samt att han har Ivenne
uddar eller krokar af nå gol grof ståltråd, med
mycket fina och skarpa spetsar. Den ena
udden, som är störst, är faslgjuten i nedre ändan
af kroken, och bör, då kroken är 3 tum lång,
vara så stor, att den inåt böjda spetsen står
omkring 1! tum från krokens sida. Den
andra udden, som är ingjuten på midten af den
motsatta sidan, bör vara något mer än
hälften mindre. Uddarne hafva inga hullingar,
men böra, så ofta de nyttjas, hållas mycket
skarpa. Iluggkroken har, likasom
vinlermet-kroken, en hake eller klack i öfre ändan, med
ett hål igenom på längden, i hvilket refven
trädes ocli sedan förses med en pålitlig knut i
ändan, genom hvilken en röd klädeslapp
diages, som förut är klippi i form af en liten
fena. Huru denna krok begagnas, är anfördt sid.
7. Yid Abbor ren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
