Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning; tjockleken får icke vara större, än alt
fiskaren beqvämligt kan omfatta stången med
handen, ocli icke så liten, alt hon icke bär sig,
(blir för svag). Vidare fordras en så kallad
Fork, Tervel eller Puls (Pl. C, fig. 5), livars
skall, som beslår af en smal stör, 7 a 8 alnar
lång, har den ena ändan Datt afspetsad, för att
liitl kunna nedtryckas i sjöbotten, och den
andra försedd med en trädklump, af olika form,
vanligen ett hal fk lo t, hvars afskärning är
tratt-formigt urhålkad, för att, då dermed slötes,
kunna neddrifva i vattnet den luften, som finnes
i ihåligheten, och derigenom åstadkomma
starkare buller. Med dessa redskap hegifver sig
fiskaren på vackra sommardagar till sådana
stränder, soin äro be vä k ta med gräs eller vass. Då
han träffa t stället, sticker han skaftet af
folken med den spetsiga ändan genom ringen i
ökstockens framstam och nedtrycker den så
kraftigt i bottnen, att ökstocken står säkert.
Derefter nedsänker han nätet, som förut hör
vara redadt, framför ändan af ökstocken; lager
så stängen, insticker ändan deraf i kabben, och
utskjuter nätet med den i sned riktning mot
stranden. Dä han ulskjutit den ena sidan så
långt stången räcker, rycker han den hastigt
tillbaka ur kabben och nätet blir liggande.
Sedan träder han på samma sätt stångspetsen i
kabben vid nätets andra ända, utskjuter det på
lika sätt, så att då båda ändarne af nätet äro
utskjutna, det ligger i snöplogform med
öppningen mot stranden, och spetsen mot ändan
af ökstocken; derefter uppdrager fiskaren
for-ken, jemkar först ut den medlersta delen af
nätet, som icke stången varit tillräcklig att
kunna utskjuta, och framskjuter sedan ökstocken
med förken kring ena ändan af nätet mot
stranden, och då han kommit den så nära, som
möjligt är, och har nätet framför sig, vänder
han till deu andra ändan af förken, och stöter
inåt nätet, hvarunder lian tillika småningom
framskjuter ökstocken, lill dess han hunnit
nätet så nära, att han räcker det med förken; då
tager han med den under nätets nedra telna,
upplyfter telnan öfver vattenytan och tager
den, tillika med flarntelnan i lianden, och
inlager nätet i ökstocken. Sedan han redat
nätet på del sättet, att han tagit en telna i
hvardera liandea och lagt det redigt i ökstocken,
hegifver han sig till elt annat ställe, för att
taga elt nytt varp.
Kär Skolluätet är så stort, alt det skall
skötas af tvenne personer, ullägges det på
samma sätt som not i en lialfcirkel, och då
ut-läggn ingen är verkstäld, ror den ena af
fiskaren ökstocken från landet mot nätet, under det
den andra ined förken drifver fisken på
detsamma.
Några ord torde vara nödiga att tillägga
om Skoltnälets skötsel. Då del upphänges att
torka, hänges stentelnan öfverst ocli lösgarnet
ueddrages lill llarnteluau; stentelnan bör man
alltid, äfven vid utläggningen, söka att hålla
ren och fri från lösgaru. Kär nätet nedtages
efter torkningen, uppträdes det på vänstra
handens pekfinger, och omslås med en tåt eller ett
band nedanför så viil sten- som flarntelnan.
30. öra gg. (Pl■ B, fig. 12. a).
Så kallas, på sjömans språk, del allmänt
kända instrument, som utkastas för att dermed
fastliålla fartyg; fiskaren nyttjar samma
benämning, troligen af formens likhet, för det
redskap han begagnar att igensöka deu fiskredskap,
som händelsevis förlorat de Vettar eller
Va-kare, som skulle utmärka stället, der den
blifvit utsatt. Draggen göres af jern till obestämd
storlek; sällan är den öfver 12—15 tum lång.
I öfre ändan finnes eu ögla, hvaruli en jern-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
