- Project Runeberg -  Skånska kommissionen af 1669-1670. Ett bidrag till de skånska landskapens inre historia /
100

(1886) [MARC] Author: Sven Wägner
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IOO

»göra en öfver måttan stor förlust på det svenska myntet»
(betala en mycket hög kurs), eller ock skaffa sig specieriks-
daler eller danskt mynt. »Den som har något silfver, förer
det derför dit öfver att låta mynta’t, hvilket förorsakar en
öfver måttan stor brist både på silfver och penningar, så att
det tjänar väl till att öfverlägga, pä hvad sätt landet kan
blifva i den måtton soulageradt»1). Men det gröfre silfver-
myntets försvinnande hade äfven en annan orsak. Enligt
hvad som upplystes vid kommissionens konferenser med den
skånska adeln (d. 15 Dec.), med Malmö stads magistrat och
borgerskap (d. 10 Jan.) och med Hallands landshöfding Jo-
han Härd (d. 4 Juni), hade personer här nere brukat tillväxla
sig riksdalersmyntet a 6 mark och sedan i Stockholm och
mellersta Sverige afyttra det ä 7 mark och derutöfver. Att
så kunde ske, torde icke annorlunda låta förklara sig än så,
att i de skånska landskapen gälde den äldre myntordningen
ännu, sedan myntordningen af d. 1 Sept. 1664 i den öfriga
delen af riket börjat tillämpas.

Enligt den förra af dessa myntförordningar var nämli-
gen i riksdaler specie = I daler = 6 mark = 48 eller
(när en riksdaler betaides i öremynt) 52 ore2). Genom den
valvation af myntsorterna, som bestämdes i den senare för-
ordningen, fick riksdalern ett icke obetydligt högre värde i
förhallande till de lägre myntsorterna (dubbla karolinen eller
svenska dalern, hela, halfva och fjärdedelsdalern, tvåöre-
stycket och runstycket), hvilket förklarar, att personer kunde
göra sig en vinst på att i de södra landskapen mot lägre
myntsorter tillväxla sig riksdalersmyntet och sedan åter ut-
växla det i de nordligare3).

’) Komma berättelse.

2) Då enligt gammal beräkning I mark var = 8 öre, så borde riks-
dalern vara = 4S ore; rnen pä grund af de lägre myntsorternas ständigt
fortgående försämring och förminskning i värde i förhållande till specie-
riksdalern måste man, om man hade att i öremynt betala en riksdaler, er-
lägga en viss kurs, här = 4 öre. Att riksdalern i de skånska landskapen
vid denna tid gälde 52 ore och »hvarken mer eller mindre», uttalades ut-
tryckligen vid de ofvan nämnda konferenserna.

3) Ang. myntordningarna af 1641 och 1664 se G. K. Hamilton, Om
penningar och kredit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 03:09:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/skanskkomm/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free