Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 2. Om ingivelse och skapande fantasi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
23
natten hade han icke ägnat någon tanke åt »Die Ahnfrau». Men nu
satte han sig ned och begynte skriva »weiter und weiter, die Gedanken,
die Werse kommen von selbst, ich hätte kaum schneller abschreiben
können». Nästa dag hade han samma upplevelse och inom kort var
dramat fullbordat.1
Ännu jmera övertygande är ett exempel från senare tid, som vi
återfinna i Knut Hamsuns novell »Sult». Hjälten i denna berättelse,
som är en av nöd och umbäranden svårt jagad författare, vaknar en
morgon och vill åter lägga sig till ro, men kan icke falla i sömn, ty
en mängd tankar stiga plötsligt upp i hans huvud. Det är att börja
med en del förträffliga uttryckssätt, användbara för en skiss eller
följetong, språkliga lyckträffar, som han aldrig kunnat finna maken
till. Han ligger och upprepar orden för sig själv och finner dem ut-
märkta. Till sist reser han sig yrvaken upp, tar penna och papper,
och nu var det, som om en åder sprungit inom honom. Han skriver
därom själv: »Det ena ordet följer på det andra, foga sig i samman-
hang, ordna sig till situationer, scen hopar sig på scen, handlingar
och repliker välla fram ur min hjärna, och ett underbart välbefinnande
griper mig. Jag skriver som en besatt och fyller utan uppehåll den
ena sidan efter den andra. Tankarna komma så plötsligt över mig
och fortsätta att strömma så rikligt, att jag tappar bort en massa
detaljer, som jag icke hinner nedskriva, hur fort jag än arbetar. Det
fortfar att tränga- sig på mig, jag är alldeles utfylld av mitt stoff, och
varje ord jag nedskriver lägges i munnen på mig. Och det dröjer,
dröjer så välsignat länge, innan detta underbara ögonblick upphör, och
jag har femton till tjugo fullskrivna sidor framför mig, innan jag
lägger bort pennan.» Och så kastar han sig på knä vid sängen och
tackar Gud för denna stora godhet. “Jag visste det, åh, jag visste,
ätt detta nyss genomlevda tillstånd av inspiration var en utomordentlig
himmelens skickelse till min själ, ett svar på mitt nödrop i går. Det
är Gud, det är Gud, ropade jag för mig själv, och jag grät av hän-
förelse över mina egna ord.“
Till de ovan anförda exemplen vill jag slutligen foga. ännu ett,
som har sitt särskilda intresse, enär detsamma refererar sig till en
1 Otto Hinricksen: Zur Psychologie und Psychopathologi des Dichters,
Wiesbaden 1911. Jmfr även Grillparsers Werke, herausgeg. von Stefan
Hock. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
