Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
55
detta intima sammanhang mellan stämningslivets cyklo-
tyma vågrörelser och den skapande fantasiens epi-
sodiska lyftning ger oss Tegnér, som oupphörligt i sina
brev berör sitt sinnes »okristliga» obeständighet och
saknad av frid och »sabbat». »Täta anfall av hypo-
kondri och leda vid hela det mänskliga livet, i synner-
het vid mig själv, omväxla» med tider av livsberusning,
eller, som han själv uttrycker det, »med transitorisk,
övermodig och utsvävande glädje».
Det torde med rätt stor säkerhet kunna antagas,
att flera av Tegnérs skönaste dikter sasom »Sången vid
Svenska Akademiens 50-års-fest», »Den döda» m. fl.
tillkommit under de lindrigt exalterade perioder, som
ofta inställde sig hos Tegnér på 1830-talet, omväx-
lande med perioder av livsleda och misantropi.
Jag har i mitt förvar en samling dikter skrivna av en yngre kvinna
ur enklaste samhällsklass, vilken upprepade gånger hos mig vardats
under sina, nästan varje år återkommande hypomana anfall. Under
dessa tillstånd är hon i varje vitalt avseende upprymd och uppstämd
och påfallande erotisk. Hon är pratsam och livlig men aldrig oredig,
tvärtom är hon skarp i logiken och verkligt kvick och slagfärdig.
Men vad jag särskilt velat framhålla äro de tillfällighetsvers, vilka
hon med fulla händer strör omkring sig.
Se här ett exempel:
Parken vid Konradsberg
Så säll som jag kan ingen vara,
jag kan det icke rätt förklara.
När jag i parken går, nåväl,
jag diktar, och jag — äpplen stjäl.
Så mänskligt är det ju att fela,
och jag vill ingen förfördela.
Jag går där, ensam uti drömmar,
och känner huru livet strömmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
