Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 4. Geniala psykopater och sinnessjuka genier av olika temperamentstyp. Livsberusning, intoxikation och psykos. Det abnormas betydelse för dikt och konst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
föreföll det mig, att åtskilliga av dem, jag mötte, hade förskönats på
ett eller annat vis. Det var möjligen minnesvilla. Andra suggestioner
förde mig in i tankeföljder rörande världens och livets innersta väsen,
halft mystiska, halft vetenskapliga. Men under en viss tid var det
nästan helt och hållet helvetiska uppenbarelser av smuts och otuk-
tiga orenheter. Jag tyckte mig stundom besatt av den onde anden
och kände ibland, liksom jag hade svans och hovar eller någon annan
sorts djurfötter. Dock trodde jag aldrig, att jag var den ifrågavarande
personen, utan snarare inbillade jag mig, att det kunde komma sig
därav, att någon annan trodde mig vara denne, och att hans före-
ställning överflyttats till mig på telepatisk väg. Ibland tänkte jag
dock: ’Sådan blir man genom ett otuktigt leverne och en otuktig
fantasi’. De helvetiska orenheter, jag såg eller tyckte mig se, voro
av det mest hiskliga slag — könsdelar och andra kroppsdelar,
otuktigt sammanblandade med allt det, som betraktas högt och rent.
Gud själv, far och mor, den korsfäste Kristus, bibeln, alltsammans
erinrande om, vad jag hört om de gamlas Priapuskult, medeltidens
djävulskult och häxornas fantasier i det helvetiska hänryckningstill-
ståndet. Stundom tyckte jag mig själv skyldig till hela uselheten,
men stundom föreföll det mig, som den ena bilden efter den andra
insköts i min själ utifrån eller inifrån, hur man nu vill beteckna en
sådan suggestiv inblandning i själslivet. Det föreföll mig också, som
om någon genom att locka mig in i dessa, till sist alls icke lockande
gräsligheter ville föra mig till förtvivlan eller självmord. Jag fick
också en tämligen stark övertygelse om djävulens verkliga tillvaro,
även om det blott är såsom en alltbehärskande fantasi i det orenas
värld, såsom personifikation av förtvivlans kyla, själviskhetens trots,
allt eller vart och ett samlat i en ande, som kämpat sig ifrån varje
strävan uppåt och blivit negativ.“
»Det ovan anförda är», säger Landquist, »skild-
ringen av den dvala med hemska och skakande syner
och röster och tvivelskval’, ur vilken, enligt diktens
egna ord, Graalsången uppstod, och efter vilken skalden,
för att besvärja lidandets makter’, drömde synerna av
en livets befriare —–––. Diktarens egen sjuka själ har
varit den kosmiska rymd, som hyst Graalsångens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
