Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 5. Ingivelsens ställning till det personliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
därför, att den äger en ständigt åtrådd men beständigt
otillåten frukt. Den är sagans underbara feslott med
sitt hemlighetsfulla skrin, som ej får röras, sin dörr
till den förbjudna kammaren, som ej får öppnas, utan
risk att slottet med alla dess härligheter förvandlas till
en sophög.
Med dessa förhållanden sammanhänger ju ock en
ingalunda ovanlig men rätt så sorglig erfarenhet om
den äktenskapliga institutionens mer eller mindre uppen-
bara obållbarhet, då det gäller människor för vilka
dikt och konst eller överhuvud alla de skönhetsvärden
som kunna skapas av ord, toner, form eller färg blivit
tillvarons enda oumbärliga villkor och mest vitala för-
utsättning.
Det är väl närmast tankar av denna art, vilka kon-
cipierade under en extas, som icke så litet påminner
om medeltidens fromma självuppgivelse, stundom inspi-
rerat skalden att forma sitt liv »i evighetens tecken.» Det
är väl också denna tanke, som, på ett vida mera nyktert
sätt uppfattad, tar sig uttryck i Goethes levnadskonst.
Av de volymer Wilhelm Bode, Goethes outtröttlige
biograf, efterlämnat, framgår med tydlighet, att Goethes’
känslor och driftliv under större delen av hans liv höllos
i schack av hans levnadskonst. Ja, man skulle, med
undantag för ett, högst två fall, med skäl kunna spörja,
om skaldens många förälskelser någonsin ägt passio-
nens omedelbara rasion d’étre, om de så att säga
någonsin varit självändamål eller blott tillkommit som
brokiga episoder i hans liv för att ge sångmön näring?
Och man kan med samma skäl spörja, om svårmodet
någonsin grep honom med den förlamande styrka, att
han ej förmådde omsätta detsamma i elegiska stämningar?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
