Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Till ingivelsens psykologi - 5. Ingivelsens ställning till det personliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
son, utan vidare fattar detsamma? Äro icke alla tankar,
jag tänker de må vara ingivelse eller reflexion, mina
tankar. Är ej mästaren, som för stråken, det med-
vetande, som lever inom mig och följer mig beständigt?
Denna invändning är blott i den mån berättigad,
som vi i dessa frågor aldrig skola nå botten och komma
till någon verklig visshet. Problemet är så till vida
överflödigt, som det är olösligt. Men ett är dock
säkert, att denna autonoma enhet, om vilken vi ingen-
ting veta, är något helt annat än den personlighet,
som vi i dagligt tal kalla »vårt jag». Ty denna per-
sonlighet är intet självlysande centrum, ingen andlig
enhet utan ett organiskt aggregat, en komplex eller
sammangyttring av sensationer från olika delar av vår
kropp, förenad med vissa centrala föreställningar och
fixa personminnen. Det innersta och mest konstanta
i denna komplex av olika psykiska beståndsdelar, äro
organsensationerna, den obestämda käjislan av vår
kropp, och den beständighet, med vilken denna känsla
som en enande tråd i varje moment återkommer, är
den närmaste orsaken till, att var och en av oss upp-
fattar sig själv som en personlig enhet, ett jag.
Det är detta, för vår analys tillgängliga, empiriska
jag, vi åsyfta, när vi tala om personligheten. Även
här är det en i vårt själsliv inneboende, skapande syntes,
som betingar sammansmältningen av en mångfald psy-
kiska förnimmelser till en enhetkänsla. I vad mån
denna enhetskänsla är missvisande, det veta vi ej. Ett
torde dock vara otvivelaktigt, att även personligheten
kommer till stånd, när »stråken glider över strängarne»,
och att, såsom jag tidigare framhållit, även den utgör
en del av livsmelodien, själva ledmotivet, i densamma,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
