Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
178
särskilt kritisk inför denna dikt och tycker den vara
den svagaste av alla Frithiofs-sångerna och av Tegnér
nedskriven »i en sämre sinnesförfattning». I Frithiofs
replik, när Ingeborg uttalat sitt oeftergivliga: »Vi
måste skiljas», finner hon en så stark bismak av Teg-
nér personligen, att Frithiofs ord »kommit mig att le».
Månne dialogen är byggd på minnen av det stolta
kvinnliga motstånd, Tegnér nyligen själv erfarit? Inge-
borg talar nästan ord för ord så, som vi ovan sett
Martina tala i breven till Brinkman. Läsaren må
själv döma.
Ingeborg:
— — — Vi niåste skiljas.
Frithiof:
Varför måste vi?
För det en sömnlös natt förstämt ditt sinne?
Ingeborg:
För det mitt värde räddas bör och ditt.
Frithiof:
På mannens kärlek vilar kvinnans värde.
Ingeborg:
Ej länge älskar han den han ej aktar.
Frithiof:
Med lösa nycker vinns hans aktning ej.
Ingeborg:
En ädel nyck är känslan för det rätta.
Efter brytningen med Martina von Schwerin ut-
vecklar sig under år 1824 och ännu mer under det
följande året den bittra sinnesstämning, svårmodet och
misantropien, som Tegnér ger luft åt i dikten »Mjält-
sjukan».
Vi känna redan den djupare konstitutionella grun-
den till skaldens sjukdom. Livsledan är en upprep-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
