Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
Om Tegnérs epistolariska utgjutelser under »Mjältsjukans» år
skriver Georg Brändes-1 »Det är en vild hänsynslöshet, som genom,
går Tegnérs brev under år 1825, till vilken spår förut aldrig funnos
hos honom. Fråga honom t. ex. om hans yrkesbröder teologerna!
»De så kallade teologerna äro dövstumma väktare av trons myste-
rier, karyatider, som bära tempelbyggnader. Hezekiels keruber med
oxhuvuden, men utan vingar; de äro så okunniga som de vore över-
hovpredikanter och så fördomsfulla som sutto de i Svenska Akade-
mien.» Och biskoparna! de kunna i Sverige »indelas i två klasser,
blivna och födda decrepiter». Tala med honom om kristendomens
förnämste apostel, Paulus! Hans lära är endast »grekisk sofistik
inympad på judisk råhet». Fråga honom rörande den ortodoxa
teorien om rättfärdiggörelsen! »Den föreställer en konkurs-tvist,
där den egentlige fordringsägaren måste avspisa sig därmed, att
skulden är betald — innan hon blivit gjord.» Fråga honom om
legitimiteten och dess målsmän i Europa! »Din Gentz är en gås,
en narr; jag känner honom av ryktet.» Och själva konungamakten?
»Så vida du icke tror på en gudomlig delegation av makten till Her-
rans smorda eller andra dylika judiska drömmar, så finner jag makten
både löjlig och avskyvärd, när den faller i trivialitetens, ohjälplig-
hetens, dumhetens händer — se statskalendern över Europa.»
Efter de kritiska åren 1824—26, som även omfatta
Tegnérs utnämning till biskop i Växjö och avflyttning
från Lund, förblir hans psykiska allmänbefinnande städse
ojämnt och vacklande, och det skulle förvisso ej vålla
någon större svårighet att ur Tegnérs brev efter 1825
plocka fram en massa citat fullt jämförliga med de av
Brändes anförda. A andra sidan har ju traditionen,
och detta sannolikt ej utan ett verkligt underlag, be-
varat minnet av den levnadsglade Växjöbiskopen och
skalden, som hänförde alla med sin sprudlande kvickhet
och förbluffade en och annan med sitt lättsinniga och
djärva överdåd. Men ehuru Tegnér icke är mindre
1 Georg Brändes-, Esaias Tegnér, övers, av O. A. Stridsberg 1878.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
