Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
186
i Helsingborg med kung och drottning gjort narr av
hans känsla och sålunda givit honom till part åt åt-
löjet.»
Tegnér hade emellertid nu fått annat att tänka på,
och han gav sin väninna oförbehållsamt del av sitt
passionerade hjärtas obeständighet. Skalden hade gripits
av en ny lidelse, våldsam och förtärande. Sedan be-
söken på Sireköpinge måst inställas, blev den vackra
Sine (Eufrosyne) Palm, hustru till Tegnérs vän, kon-
sistorienotarien, föremålet för hans ömhetsbehov. Den
unga notariefrun med sin behagliga sångröst hade utan
svårighet fått insteg i hans hjärta, som, fullt av bränn-
bara ämnen, vid denna tid stod på vid gavel.
Även kärleken till Sine har satt spår i Tegnérs poesi
vid denna tidpunkt. Dikten »Eufrosyne» och sannolikt
även »Grannskapet» äro inspirerade av henne. Man får
i den förra en livlig skildring av hennes täcka väsen,
»den daggigt dunkelblå och solvarma blicken», »gropen
i kinderna», hennes händer och armar med mera, »som
tänkes mer än talas om». Och i dikten »Grannskapet» få
vi till livs en romantisk småstads- och månskensidyll;
vi se den svärmiske skalden stående i sitt fönster och
föremålet för hans ömhet i ett annat, bara »tjugo steg»
därifrån. Så fjärran och dock så frestande nära!
»Jag kunde sitta hand i hand
och se på dig.
Jag kunde stå och lyssna till
din rörda sång.
Jag kunde vara lycklig jag,
och är det nu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
