Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
189
mening utan en period av exaltation, starkt tillsatt med
kroppslig krämpfullhet och psykisk olust. Och källan
till Tegnérs psykiska olust är till en viss grad att söka
i den ofrid och ständiga slitning i hans inre, som åsam-
kades honom av en abnormt stegrad vitalitet på det
erotiska området och en lika sjuklig oförmåga av själv-
behärskning. En annan svensk skald, Stagnelius, har
i en av sina elegier1 nedskrivit en självbekännelse,
som sannolikt är tillämplig även på Tegnér under dessa
tider av allmän överretning.
»Allt se’n människor först bebyggde den blomstrande jorden,
ingen dödlig, som jag, brunnit av kärlekens eld.
Dock för en enda retande mö mitt hjärta ej klappar
vid sin triumfvagn en icke i kedjor mig fäst.
Hårdare, bröder! mitt öde är. Jag älskar dem alla,
alla i feiska band snärja min fladdrande själ.
Varje gungande barm i mitt hjärta väcker begären,
varje strålande blick byter i lågor min blod.»
Men då vi på goda grunder uppfatta Tegnérs ero-
tiska överretning som ett ofta återkommande symtom
av hans periodiska själslidande, sa fa vi icke glömma,
att den sinnessjuke ej blott är ett kliniskt föremal och
ett knippe av mer eller mindre intressanta symtom utan
ock, och framför allt, en människa. Och hos människan,
skalden Tegnér, var det varma ömhetsbehovet, det ro-
mantiska svärmeriet, djupt rotat i hans diktarnatur och
sålunda i och för sig en normal egenskap. Normala
drag och sjukliga symtom växla oupphörligt och blanda
sig med varandra i Tegnérs sinne. Den överretade
sensualismen, hans ständiga benägenhet att gå för långt,
1 Samlade dikter, utg. av Hammarsköld, Sthlm 1852. Elegi N:o 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
