Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
»Valhalls gudar, o förbarmen
eder över galen värld.
Mörka andar driva läran
om försakelse som dygd;
köld är icke dygd, och äran
är på bättre grunder byggd.
Kvinnans stolthet kan jag skatta,
vet dess värde. Men det matta,
månskenspjunkande och platta
passar ej för männens lag.»
Medan Sölve sålunda talar, befinner sig Axel i när-
heten. Hedningen-skalden är aldrig säker för biskopen-
skalden. Den förre känner den senares varnande blick,
och han hejdar sig i sitt djärva tal. Sölve fortsätter
därför med en mycket överraskande eftergift och med-
ger, par force des choses, att
»Heligt är ett löfte, tro
är så väl mans som kvinnas heder;
trevnad, huslighet och seder,
statens grund därpå bero.»
Sedan dessa ord gått över hans läppar, gottgör han
dock deras banalitet med följande tillägg:
»Ja, men Lofnas löften alla
äro gjorda för att falla.
Växling kärleks krydda är.
Du svär mened, när du lovar
ständigt ha den samma kär.
Freja, lyckan lik, begåvar
endast den hon gynna plär.
Alla Lofnas löften rulla
över blomsterkullar, fulla
utav svek och mened, skjul,
lätta, luftiga som vinden,
byggda för bevingad skalk.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
