- Project Runeberg -  Skapande fantasi och sjuka skalder : Tegnér och Fröding /
213

(1927) [MARC] Author: Bror Gadelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 2. Skalden och kvinnorna. Goethe och Tegnér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

213
Belysande är vad han skriver om Byrons »Don Juan»,
av vilken han endast läst de två första sångerna.
»Don Juan är», menar Tegnér, »Byrons mästerstycke. Helveteshettan
; den sinnliga kärlekens missbruk är här stegrad till den varmaste
och rikaste poesi. Det är ett dumt påstående, att den sinnliga kär-
leken och den sinnliga njutningen i allmänhet ej skulle kunna be-
handlas poetiskt. Poesi är idealiserad, förskönad natur, men alstrings-
kraften upprätthåller naturen, är medelpunkten, varifrån allt liv utgår
och dit det strävar åter. De gamle icke blott poetiserade utan förgudade
»Aeneadum genitrix, hominum divumque voluptas».
Vår sentimentalt nervsvaga åsikt av kärleken må ha sin poetiska
sida, men den är ingalunda den enda, ännu mindre den kraftigaste.
Hur’ blek och matt är icke, blott i poetiskt hänseende betraktad, den
mesta moderna erotik med sina vattenfärger mot de gamles eviga fresko-
målningar i denna väg!»
Tegnérs erotiska fritänkeri förefaller här en smula
forcerat; hans blick på dessa ting har icke den klassiska
frimodighet, han sannolikt avsåg. Värdesättningen av
Byrons »Don Juan» är betecknande, och påståendet, att
»helveteshettan i den sinnliga kärlekens missbruk har
är stegrad till den varmaste och rikaste poesi», innebär
nog ’ett förringande av helvetets dimensioner, på samma
gång Tegnérs eljest så fina smak synes mig ha rakat
på avvägar. Den åsyftade »första sången» i »Don Juan»
offrar ju helt åt en från sjuttonhundratalet fortlevande
smak för de pastorala sliskigheterna, de pikanta även-
tyrens och »ljuva syndernas» poesi. Sensualismen ai
här intet annat än fadd och sockrad frivolitet, på vilken
den följande sångens väldiga skildring av orkanen och
skeppsbrottet verkar hälsosamt uppfriskande. For visso
var det dock på Tegnérs tid ännu svårare an nu til
dags att taga på dessa ämnen med den sunda frimodig-
het, deras behandling fordrar. Sedernas hycklande och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:04:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skapfant/0229.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free