Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 3. Tegnérs cyklotyma temperament. Mjältsjukan. Var skaldens val av levnadskall en orsak till stegrad disharmoni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
begagnat sig av samma citat, som här återgivits, till-
fogar följande ord, i vilka jag till alla delar vill in-
stämma, enär deras innebörd fullständigt sammanfaller
men den uppfattning om Tegnér, jag i detta arbete
sökt utveckla. Aulén skriver:
»Det är självklart att Reuterdahls uttalanden om Tegnér huru
värdefulla de än äro — ieke kunna accepteras reservationslöst. Re-
dan ett sådant omdöme som det, att Tegnér icke förstod fromhetens
storhet är i varje fall ensidigt. — Den bild man får av skalden är
icke ljus. Man må minnas, att den är tecknad av en, som levde
med honom under hans nedan, men som icke förstod att skilja på
själssjukdomens orsaker och dess verkningar, och som därför dömde
aven det rent patologiska såsom moralisk förvillelse.1 Säkerligen har
ock ett och annat drag blivit mörkare än det bort bliva av den an-
ledningen, att memoarförfattaren, som icke i någon högre grad för-
stod sig på humor, nog varit väl benägen att taga Tegnérs vårdslösa
skämtan mera på allvar än som avsett varit. Det vittnar emellertid
gott om Tegnérs själsstorhet, att han visade sig kunna fördraga det
vänskapens öppna språk som mötte honom från — man skulle nastan
kunna säga — hans biktfader1 i Lund.»
Den psykologiskt vida mer skarpsinniga biktmoderns
ord, att »aldrig någon varit mindre präst än Tegnér»,
må’ ej inge oss den tanken, att biskopssysslan skulle
vålla den eljest så ärlige Tegnér samvetsbetänkligheter.
I detta avseende är att märka, huru olika den tidens
uppfattning av det prästerliga kallet och dess förutsätt-
ningar var mot våra dagars. Alla lärdomsgrenar, till
och med naturvetenskap och matematik, ansägos som
legitima förstadier till kyrkliga ämbeten. Visserligen
tyckte nog Tegnér själv, att dylik belöning för lärdoms-
meriter ibland gränsade till det absurda. Så skriver
han till Wingård i nov. 1838. »Vad säger du om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
