Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 3. Tegnérs cyklotyma temperament. Mjältsjukan. Var skaldens val av levnadskall en orsak till stegrad disharmoni?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
243
Sjukdomens egentliga utbrott skedde år 1894, och
första symtomen lära hava varit egendomliga automa-
tiska tvångsrörelser med armarna, som kommo Fröding
att tro, att hans döda föräldrar eller någon annan sökte
bemäktiga sig hans personlighet, så att han blev besatt
av ett annat väsen. I sin förskräckelse tog han en
tändsticksask och trycke den hårt mot pannan, allt
under det han högt ropade: »Jag, jag, jag», ty sitt
jag ville han ej godvilligt ge ifrån sig.
Ehuru ett starkt missbruk av alkohol1 spelar en in-
gripande roll i Frödings sjukhistoria och episodiskt givit i
upphov till verkliga delirier, synes det mig av hela
förloppet, såsom den å Uppsala hospital förda journalen
I visar, tydligt framgå, att spritmissbruket blott är att
I uppfatta som en av sjukdomens utlösande orsaker, san-
nolikt dock den viktigaste bland dessa. Den kliniska
diagnosen är här schizofreni.
Huru olika är ej denna sjukdomsbild de tillstånd,
som känneteckna förloppet av Tegnérs lidande? Denne
förlorar aldrig sig själv. Han företer aldrig någon inre
söndring; han har aldrig den känsla, som Fröding så
ofta förnam, att något främmande inkräktade på hans
»jag». Den personliga sammanhållningen av de djupa
grundförnimmelser, som konstituera vart »jag», brister
ej, även om medvetandet i de sjukaste stunderna för-
virras. De söndrande sensationer, som förankra Frödings
uppmärksamhet på sjukdomens framfart inom hans eget
inre, distrahera aldrig Tegnér. Han förlorar aldrig sin
naturs utåtriktade blick pa yttervärlden, han lever livet
helt och förblir städse i en orubbad kontakt med sin
omgivning, även om stundens växlande stämningar för-
1 Se Maurits Hellberg: Frödingsminnen. 1925.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
