Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 4. Tegnér och politiken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
258
måste taga bladet från munnen och säga prinsen1 verkliga förhållan-
det. Vill kungen för gråstensförhandlingarna i Norge glömma sitt
egentliga land, varpå likväl hans dynastis öde, om icke han själv,
beror, så tycker jag det är feghet av hans statsråd och närmaste om-
givning, att icke varna honom för den överhängande faran, den han
visserligen själv borde ha förstånd att inse. Det ligger ju klart även
för de enfaldigaste ögon, att vi i Sverige aldrig haft en så farlig riks-
dag som den förestående, jag menar farlig för kung och folk, för
tronföljaren, ävenså väl som för samfundsordningen. Vad hjälper det
väl, att alla vältänkande sluta sig till regeringen, kanske mer än
förut? Något måste ju även göras på regeringens sida, om vi skola
ha något att stödja oss vid. Har man låtit pressen uppväxa till en makt
i staten, så måste man väl också sätta någon makt emot den, näm-
ligen förnuftets och omtankens, och ej i dum lättsinnighet låta allt
gå på sin hals. Var god och säg prinsen detta, även Stjerneld2; du
vet hurudan tonen är i landet. Bed dem, besvär dem, att ge oss
lojala någon möjlighet att kunna understödja en så förtvivlad sak.»
Heurlin svarar och säger sig ha talat både med prinsen och
Stjerneld, vilka delade hans bekymmer för den kommande riksdagen,
men »de kunde ej hjälpa oefterrättligheten». »Jag bävar», tillägger
han, »vid tanken, huru det skall gå, utan beredelse, utan plan och
slutligen med förhastade, obetänksamma, illa utarbetade förslag. Jag
ser på nära håll, och mörka aningar uppstå i min själ.»
Till skaldens harm och förstämning över tidens lum-
penhet, de styrandes svaghet och de mörka utsikterna
för fäderneslandets framtid kom ock den förolämpande
uppmärksamhet, man i den förhatliga pressen ägnade
honom själv. En nog så kraftig anledning till denna
uppmärksamhet blev den mot-Aftonbladet riktade dikten
» Georg Adlersparres skugga till Svenska folketn (1839),
i vilken han i storvulna ord deklarerar .sin politiska ställ-
ning och uppdrager en jämförelse mellan förr och nu.
Så här talar genom honom Adlersparre:
1 Kronprinsen, som i konungens frånvaro uppehöll regeringen.
2 Var då utrikes statsminister.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
