Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 7. Vistelsen å Schleswigs hospital. Jessens korrespondens med de hemmavarande. Tegnérs återkomst. Hans sista levnadsår. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
312
släkten i allmänhet, som tillåtit hans utförande. Oss
anklagade han särskilt för bakslughet, som ej rent ut
sagt vart det bar. Dessutom sökte han bevisa, att
han ej vore rubbad. Blev han ond, var det blott för
ögonblicket — — —».
Om Jessen och hans fru yttrar sig Christofifer Tegnér
i mycket varma ordalag:
»Med rörelse och tårar såg jag, huru de olycklige,
i vad rum vi än gingo in, tillitsfullt och hjärtligt när-
made sig Jessen och mig tycktes ännu mer hans för-
ståndiga, goda och älskvärda fru. Varje sjuklings
ansikte klarnade, da hon inträdde. — Vi lämnade
stället med full övertygelse, att allt det goda, vi hört
om den vänliga behandlingen därstädes, icke var över-
drivet utan sanningsenligt.»
Tegnér själv var mycket förargad över sina anhörigas
beteende. Detta framgår av breven till hans hustru.
Utan det sedvanliga, »Min kära Anna», eller, »Min
goda Anna», låter han den stackars biskopinnan känna
hela tyngden av sin harm. Så skriver han:
»Dårhuset i Schleswig den 8 oktober 1840.
Hit har Du äntligen bragt mig genom din välmening och dina kloka
vänners rådslag. Du har icke betänkt följderna av ett sådant steg.
De äro visserligen svåra och skymfeliga för mig, men nästan ännu
mer för dig och barnen. På mig faller härigenom alltid en skugga;
åtminstone en misstanke för galenskap, då mina närmaste gjort vad
de kunnat för att inbilla världen, att jag är ursinnig. Naturligtvis
kan jag som dåre ej äga nagot ämbete, och är ej nog ärelös att
uppbära lön, där jag ej gör bön. Icke heller kan jag emottaga någon
nådegåva av Din förmögenhet från Rämen.–––––Farväl, kära
Anna, du har fördragit mycket av mig, och jag har hållit mycket av
dig och er alla. Det är förbi; genom den sista, välmenta nedrigheten
aro vi kvitt, och jag har ingenting att tacka dig för, mycket att för-
låta dig, om det blir mig möjligt–––––. Vad själva stället angår,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
