Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Tegnér - 7. Vistelsen å Schleswigs hospital. Jessens korrespondens med de hemmavarande. Tegnérs återkomst. Hans sista levnadsår. Slutord
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
325
och börjar med ett omnämnande av de läkarebesök,
han nyligen gjort i Köpenhamn.)
»––––––––––– Med flere Doktorer talade jag, men är lika klok
som förut. En sade, att det var blinda Haemorrhoider och tillstyrkte
iglar samt det vanliga, diet och rörelse; en annan, att det var för-
stoppning i lefvern och kunde bli gallsten o. s. v. Recepter fick jag
äfven, men hvad hjälper det, då jag ej vill eller bör nyttja dem utan
Liljewalchs samtycke, och detta ej kan erhållas. När Schönbeck nästa
månad kommer hem, ämnar jag ta honom till min verklige läkare,
hvaremot Lilj. blir blott titulär. Annan utväg kan jag ej finna;
_ — — jag vill ej stöta Lilj., som nu i 20 år varit min qvack-
salvare, utan att på denna tid ha lärt känna det ringaste, hvarken
av min kropp eller själ. De äro honom bägge så obekanta, som om
han aldrig sett mig. En så flyktig, tanklös, obeslutsam läkare, så
utan all skarpsinnighet, konsekvens, kombinationsförmåga och system
finnes icke i Sverige.–––-— Detta hårda omdöme om professor
Liljewalcli hindrar dock ej, att Tegnér många år senare, 1843, i ett
annat brev till Heurlin i samband med nyheten om Liljewalchs död
säger: »Det var en af mina älsta vänner.»
Till Schönbeck, som sannolikt även i umgänget och
genom sin begåvning som tillfällighetsskald och sangare
stått Tegnér nära, hade denne ett stort och ihållande
förtroende. Ännu på 1830-talet, sedan Schönbeck blivit
stadsläkare i Göteborg, rekommenderas han varmt av
skalden. Vad Tegnér tänkte om sina Stockholms-
läkare är redan sagt, och ett slags slutomdöme an-
gående läkarekåren avger han i ett brev till Berzelius
1842 däri han säger:
»Lefvande läkare har jag aldrig känt mer än två, nämligen Afzelius
och Rosenschöld. Den sistnämnde var dock kanske allt för djarf,
älskade för .mycket hästkurer och hade sina patienter till experimental-
farm. Räddhåga synes mig annars grunden till all uselhet sa 1 lifvet
som i medicinen.»
Vida märkligare än senast citerade omdome äro dock
följande ord, som även återfinnas i åsyftade brev till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
